daydreamers

Jag har länge suttit och tänkt på hur jävla mycket tid jag har kvar att leva. Om jag inte typ dör av en sjukdom eller i en olycka. Jag kan bli hundra år om jag är riktigt jävla hälsosam. Men nu är jag 18 år och det ända som faktiskt kommer upp i mitt huvud när jag tänker på det så är det ångest. Jag vill inte bli vuxen eller studerande. Jag vill bara vara barn för all framtid. Jag är kär i barnsliga saker och jag förstår inte hur jag, lilla jag, ska kunna gå ut helt trygg i den stora farliga världen. Vem är jag egentligen? Vem ska jag vända mig till när jag nu ställer mig dessa svåra frågor. Jag kan inte vända mig till någon förutom mig själv. Här sitter jag och vet att visst kan jag fråga dig som läser detta nu! Vad tycker du? Men i slutändan är det bara lilla jag kvar i den stora vågen av frågor. Min lillasyster säger: Varför går du aldrig ut dessa år är åren av ditt liv sen kommer allt bli skit tråkigt. Men hallå. Ska jag leva ut alla dessa år som lycklig och sedan bli otroligt grå. Hur kan det bli så. Jag vill ha kul och känna mig ung även fast jag är 50 bast.