daydreamers

I don't wanna hurt you
I don't wanna break you down
I don't want to let you down
I can't look in to your eyes
And say this to you
Because i'm so afraid to see you cry
I don't know what to do
I don't know what to say
I just feel so heartless anyway
But i know that i can't do
Yes i know that i can't do
The I LOVE YOU
Afraid of letting you in
Afraid of your feelings
Afraid of losing myself
Afraid of losing you
But you know that i can't do
The I LOVE YOU

Idag har jag köpt laddare och gått i spöregn. Letat jobb på arbetsförmedlingen och tyckt synd om mig själv. Druckit samanlagt 9 koppar te och jag börjar faktiskt bli sugen på en till.
Jag gick och träffade Agnes idag, det är som terapi. en fin terapi. Jag gillar Agnes så otroligt mycket. Hon och jag kan verkligen sitta och prata om livets stora frågor och sen bara liksom gnälla lite över våra liv. Snart får det fan hända något. Vi gick runt söder ett par timmar och gick sedan hem till hennes kompis nya lya. Vi drack kopp efter kopp med te och lyssnade på musik. Satt och filosoferade och ritade på tidningar och ibland slog det mig att jag är fan gammal. Fast ung. Jag borde födas på nytt. Saker och ting faller på plats, jag blir lugn och jag känner mig patetiskt glad och bra samtidigt som jag känner hur hopplöst livet kan vara. Mitt liv. Ja, herregud, ibland så svävar man bland rosa moln och ibland så faller man rakt ner i marken. Duns säger det och så får man så ont att man börjar gråta och skrika men inget hjälper, man får fan ställa sig på egna ben och sedan försöka flyga upp på något jävla vänster igen. Upp upp och iväg mot den rosa molnenhöjden.

 

Ja, visst är det!
Jag har försökt leta jobb och jag hade faktiskt tänkt att gå  runt på stan och fråga men det regnar så förfärligt att jag inte riktigt kände mig manad. Jag har kollat runt hur mycket som helst på olika sidor och arbetsförmedlingen. Och jag hittar otroligt mycket men otroligt lite som faktiskt intresserar mig. Jag vet att jag helt enkelt får lägga mina önskemål på hyllan. Jag har kollat olika jobb för barnpassning, barnassistent, assisent för funktionshindrade, älderomsorg, fritidspedagog och annat socialt arbete. Men det är många som kräver erfarenhetenjag inte går och bär på. Jobbet ska ju inte vara helt lätt men det behöver ju inte vara så där jättesvårt heller. Jag vill egentligen bara ha något jobb där jag får antingen jobba med människor eller där jag får en uppgift som ska slutföras och när den uppgiften är klar får jag en ny och då jobbar jag anntingen helt ensam eller får hjälp av någon. Men jag vill helst ha ett arbete så fort som möjligt. Men hur tar man sig egentligen till?

Justin chon!!!!!!!!!!! världens finaste och kanske snyggaste asiat!!


hAN ÄR MED I TWILIGHT
ERIK!!!!
HAN ÄR SÅ SNYGG OCH SÅ SÖT.

HAN ÄR FULL PÅ RIKTIGT. HANS FRIEND ÄR SÖT AN MED ^^

MEN BLOPPERSARNA ÄR BÄST

SÅ SÖT

Jag har hoppat av mina studier och söker nu jobb. Jag vill inte jobba och jag vill inte plugga. Jag vill bara bort. Jag vill bort från allt och jag skulle nästan vilja åka helt själv. Bara jag och världen. För jag känner mig så patetisk när jag sitter här en måndagkväll och inte har något att göra. När jag sitter här och är arbetslös och dum. Jag har noll koll på saker och ting och jag har ingen motivation. Och jag tycker så synd om mig själv. Vem fan skulle tro att jag skulle sitta här 19 år gammal och känna mig så förvirrad inför min framtid? Jag vet inte vad jag vill bli. Jag vet inte vem jag vill va. Jag vill bara ha en aktivitet att göra på dagarna och jag vill bara att allt ska vara helt okej. För det är ju helt okej när saker och ting är helt okej. OKEJ. Jag vill så himmla gärna känna det där som så många känner. Suget, det där wowet. Men fan det är ingen sugande känsla i min mage. Jag vill bara bort från allt som har med studier och jobb och vardag som möjligt jag vill bara hitta min jävla väg. Jag vill bli som ny.

Jag vill så gärna skapa mig kontakter. Kontakter som betyder. Nya fräsha fläktar. Jag tycker ibland att det skulle vara kul att få träffa några nya människor. Jag gjorde det i helgen och det var mycket trevligt. Men varför egentligen frågar man inte bara på en gång bara men hallå vi kan ju ses på samma ställe nästa helg för man kan ju liksom bli fest polare eller nått. FY PÅ MIG!!! Jag ska alltid vara den som inte frågar om nummer eller namn men jag säger aldrig nej till nummer eller andras namn. Du kan ha hur mycket gemensamt som helst med vissa och bara klicka helt plötsligt o önska att du nästan hade haft denna människa runt om dig hela ditt liv. Att hon eller han hade varit ditt allt. Men så blir det inte så. Och alltid är det ju så att man vill ha sina närmaste kompisar nära och man vill inte tappa bort dom för någon annan som inte betyder lika mycket, men ibland händer det att man önskar att man varit nära med just den där människan som jag träffade den där kvällen. Jag önskar lite ibland att jag var mer pratglad och att jag faktiskt hade våga mer. Och denna helg var faktiskt lite så jag var nyckter och det var jag glad för för jag brukar inte våga sånna här saker annars men denna kväll lyckades jag. Men jag önskade att jag bara pratade på lite mer att jag inte bara hängde med. att jag bara gjorde det som föll mig in.

Men sen så gillar jag kvällarna då man ändast hittar någon att hångla med och sen säger hej då. Den där killen som man kanske inte riktigt orkar prata med men vill hångla med. Jag gillar att gå rakt på sak. Varför behöver man stå i timmar och prata innan något händer. Kan man inte bara, nemen hej, ska vi hångla? Gud vad skönt!

Jag drömmer mycket konstiga drömma och speciellt nu under sommaren har jag drömt om allt möjligt konstigt. Men någonting som aldrig går ur huvudet är just den här drömmen om att man bara surrar runt överallt och inte hittar någon ro. Jag hoppar från människa till människa och jag ser folk som ser de. De ser att jag inte hittar hem. Jag drömmer även om killar. Killar i allmänhet. Killar jag kramar och killar jag ja helt enkelt gör allt med. I natt drömmde jag att jag själv var en kille. En homosexuellkille som var kär i en annan kille. det var jävligt mysko. Killen jag gillade började slå mig och han sa att han hatar bögar och jag skrek sluta och sen så kramade han mig och jag blev mitt vanliga jag igen. Vi satt i ett badkar och han sa hela tiden till mig att jag var fin och s himmla vacker och jag kramade om honom och kysste honom och sen så sprang han iväg. För helt plötsligt låg vi inte i badet utan på en gata någonstans i förorten och jag skrek att jag ville ha honom till baka men han bara sprang.  

Här om dagen så drömde jag även att jag hade sex med n kille på en toalett någonstans och han ändrade utseende 4 gånger. Jätte märkligt och sen så säger han till mig. du gör bara det här för dig och för att du ska må bra. Men du är ingenting. Och ingen lyssnade på mig. Alla bara hatade mig och jätte många runt mig var sura och jätte fulla. Jag sprang och sprang och sprang men alla hatade mig över allt där jag kom.

Varför springer de.

Förlåt att uppdateringen lika med noll sedan juni. jag har inte haft så mycket att stå i det är mer de att jag inte orkat. Men nu är jag typ lite halvt på banan igen. Det finns saker som har hänt sen sist. Men dessa saker är ja både stora och små. Men ska jag vara ärlig så önskar jag att jag kunnde säga att jag är fett glad och uppåt. Men det ända jag känner är tristess och en jävla massa ångest inför den. Jag har ingen motivation till att plugga, ingen motivation till att ta tag i saker och ingen motivation till att vara bara jätte glad. Det liksom rullar men det går segt. Puttar och puttar men egentligen blir allt bara tyngre. Jag är inte rädd inför framtiden. Men lycklig inför den är jag inte. Jag mår halvt dåligt av den samtidigt som jag vill att nu får det fan bli kallt och mörkt samtidigt som jag önskat att jag hade festat och varit ute ännu mer och träffat människor i sommar än vad jag faktiskt gjorde. jag vill ha tillbaka sommarens ljus samtidigt som jag vill se snöflingor och julgranar. Jag vill ligga och sola på en stran samtidigt som jag vill ligga inne och mysa under tecket och då gärna med någon. Men nej, nu får det fan vara nog.

Och samtidigt som denna röra i mitt huvud så tänker jag, fan man är bara ung en gång i livet. Ska man verkligen känna sig såhär då?

Stockholm är den finasdte stad jag vet. Jag älskar byggnanderna, parkerna, fiken, promenaderna, söder, vasastan, östermalm och kungsholmen, vattnet, allt det gröna, vissa människor som vågar stå ut. Alla små fina barer, clubbar och diskotek, de behövs fler men vissa är mycket sköna att vara på. Stadens alla gator och affärer, små kvarter och de fina. Ibland gillar jag även förorten, men mest på sommaren. De små bad och de små vikar man kan bada på, alla gröna plättar och alla olika nöjen man kan hitta på. Jag föredrar långa promenader i soliga stockholm med sedan en lång och välförtjänt fika efteråt.

Men nu vill jag bort och bort till fjäran land där ingen kan hitta mig. Till tropikerna eller medelhavets arma kultur och en fullproppad strand som är milslånga med massa människor i alla smaker. Med små fina tavernor, små fina siesta stunder, bokpauser och de fina kaffepauserna och alla de små fina läskstunderna och luckerna och middagarna och alla fina bara vardagliga reseäventyr. Jag saknar mallorca. Men jag ska ej dit i sommar. Jag ska till soliga grekland. Det är inte illa pinkat. Jag hoppas verkligen att det blir en lugn och avslappnande semester med massa bad, mat, sälskap, långa måltider, lugn och massa med böcker.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4547132

lyssa på mark levengoods sommarprat!! Det är bra!!

Jag vet en sak som du också vet. Men det säger vi inte. vi bara vet. och vi låtsas som ingenting. Men innerst inne så vet jag allt. Men jag tänker inte sjunka ner. Jag tänker inte vara där. Jag tänker inte prata och bråka om vad som är rätt och vad som är felet. För det finns inte. Vi kommer aldrig komma till den punkten för vi klarar inte av det.

Alla har vi våra små problem och alla har sina nerver och sin oro. Alla känner så någon gång. Men det spelar ingen roll. Ensamheten inom mig blir ibland så stor. Ångesten över något jag inte vet om. Jag vill inte söka jobb. Jag vill inte, jag skulle vilja gå tillbaka till skolan bara för att ha en syselsättning och ett helt OKEJ liv. Men det funkar inte så. Nu i veckan kommer jag iallefall ha saker att göra. Och jag kommer att ha det kul. Med mina älskade vänner. Jag har saknat att få vara med alla samtidigt.

När jag tänker på mina problem så finns det alltid någon i världen som har det sämre, som mår sämre. Det finns människor som har det tusen gånger värre och jag, jag har bara LITE ÅNGEST. Ångesten dödar mig. ibland kan jag bara helt plötsligt få ångest. Jag har slutat pratat med min psykolog. Har ju inte behövt henne under den tiden då hon var inlagd på sjukhus för brutna ben. Men det tog upp till 3 månader. Och under dessa månader hade jag behövt henne, men nu. Nej, kanske lite vägvisning i livet. Kanske en klapp på axeln och en snäll blick. Ett utredande som äntligen skulle få sitt slut. Men jag orkar inte. Jag vill inte börja om. Ångesten kommer och ångesten går. Och så kommer det alltid att vara. Jag får leva med att jag har den. Alla får lite ångest ibland. Jag gör mig sjukare än vad jag egentligen är och jag tycker synd om mig själv. Det är inget bra. Det gör mig bara sämre.

Helgrym låt!! Otroligt skön låt!!

Nu vill jag så ha någon att ha nära mig. Någon som man bara kan krama lite och hålla handen med. Någon som man gillar.

(sexisnottheenemy)

Jag hade en trevlig midsommar. Dock så var jag lite halvtrött hela dagen. Jag firade med min familj och två andra familjer på tranholmen. Detta ställe tar det 10 minuter från ropsten med båt till. Det är jävligt nära stan och jätte fint men väldigt litet. vi dansade och picknickade och åt mängder med mat. Gick promenader och lekte 6 kamp. Jag äger på luftskytte. Jag fick ner 4 av 5 ölburkar. Vi sjöng och pratade och så var jag mycket med de fina hundarna . Jag ock joel, sonen till en av familjerna, vi satt och kollade även på film. Kände faktiskt att jag blev lite berusad och jag ville verkligen inte att de skulle synas så jag skylde på att jag bara hade sovit 2 timmar natten innan, vilket dock var sant, och gick och la mig 01.00 med kläderna på. Vacknade sedan morgonen efter klockan 07.30 av att jag låg mycket oskönt och att det vattnades i munnen som fan. Var även varm av kläderna. Jag gick upp gick på toa drack lite vatten drog av mig kläderna och kröp ner i sovsäcken. Jag ville inte gå upp. Men jag åt frukost stående då jag ville följa med på promenaden som alla skulle på. Drack mitt te och brännde mig. Jag undrar om folket visste. Under alla omständigheter så kände jag mig inte alls bakis vilket var skönt. Vi gick promenaden och åt lite snabblunch och åkte båten hem vid 1, När jag kom hem pratade jag lite med louise i telefonen och vi bestämde oss för en fin brunch på tisdag. Sov i några timmar eftersom jag fortfarande var trött och sen åt jag middag. Har nu ätit middag kollat på två filmer. Dansat till glee musik i mitt rum och även facebookat en del. Nu vill jag bara mysa ner mig i sängen.

Så vacker, så underbar och så charmig <3

Jag vill inte förlora någon jag vill inte. Jag vill inte förlora mig själv men jag känner mig lite lost. Jag får gåshud av att tänka på vad som händer i höst. Vad händer? Kommer jag ens få ett jobb? Komma in på det jag vill och vad fan vill jag? Vad vill jag med livet?