daydreamers

Jag vill så gärna skapa mig kontakter. Kontakter som betyder. Nya fräsha fläktar. Jag tycker ibland att det skulle vara kul att få träffa några nya människor. Jag gjorde det i helgen och det var mycket trevligt. Men varför egentligen frågar man inte bara på en gång bara men hallå vi kan ju ses på samma ställe nästa helg för man kan ju liksom bli fest polare eller nått. FY PÅ MIG!!! Jag ska alltid vara den som inte frågar om nummer eller namn men jag säger aldrig nej till nummer eller andras namn. Du kan ha hur mycket gemensamt som helst med vissa och bara klicka helt plötsligt o önska att du nästan hade haft denna människa runt om dig hela ditt liv. Att hon eller han hade varit ditt allt. Men så blir det inte så. Och alltid är det ju så att man vill ha sina närmaste kompisar nära och man vill inte tappa bort dom för någon annan som inte betyder lika mycket, men ibland händer det att man önskar att man varit nära med just den där människan som jag träffade den där kvällen. Jag önskar lite ibland att jag var mer pratglad och att jag faktiskt hade våga mer. Och denna helg var faktiskt lite så jag var nyckter och det var jag glad för för jag brukar inte våga sånna här saker annars men denna kväll lyckades jag. Men jag önskade att jag bara pratade på lite mer att jag inte bara hängde med. att jag bara gjorde det som föll mig in.

Men sen så gillar jag kvällarna då man ändast hittar någon att hångla med och sen säger hej då. Den där killen som man kanske inte riktigt orkar prata med men vill hångla med. Jag gillar att gå rakt på sak. Varför behöver man stå i timmar och prata innan något händer. Kan man inte bara, nemen hej, ska vi hångla? Gud vad skönt!