Internet

Jag är så trött hela tiden och det är skönt att det äntligen är helg. Jag är arg. på samhället på världen och på mig själv. Tänker så mycket på allt möjligt och jag hatar att min hjärna bara tar upp allt. all ångest alla dumma tankar. Jag spenderar mindre tid på nätet för att internet får mig att hata på allt. Jag känner mig bara sämst. Mår bättre av det naturliga och inte det plastiga internetet som visar alla mina fel och alla andras. Det finns för lite positivitet på internet. Bara massa negativa skit saker som inte borde finnas. Så får du drömkroppen. Såhär ska ditt förhållande se ut om det är bra. Såhär är det och pm du inte gör såhär så är du ful, dun och dålig. Allt är regler, lagar och små skit saker som vissa följer slaviskt. Men jag blir inte lycklig av det. Jag blir lycklig av filmer och serier men det är en annan femma men sajter och sociala medier är egntligen piss. För jag blir för engagerad och alldeles för insatt och suger tag i allt som en svamp. Heja skogen, djuren och naturen i alla dess former. Heja världen och moder jord! 

någonting

Jag känner mig aldrig hel längre. Jag känner mig alltid tankesprid, alltid nere där i de djupa tankarna. Slutar gör det inte och jag vet inte vad jag ska göra. Jag sveper runt som ett spöke och som en sämre upplaga av mig själv. Jag kan inte direkt sätta ord på hur det är. Vad säger jag? Jo, jag mår bra! men det är något där inne. De där jag är så jävla rädd över. Jag kan inte sova, inte äta, inte röra på mig. Jag känner mig stel och de gör ont. Psykiskt och fysiskt. På något konstigt vänster så känns allt botten samtidigt som att allt inte är så jävla dåligt. Men jag får inte bort tanken och jag får inte bort ångesten. Jag får inte bort den konstiga känslan i magen och jag skakar och har ont i huvudet. Allt är som de en gång var fast på ett annat sätt. 

att

Att vara lyckig
Att få vara älskad
Att älska någon
Att få vara sig själv
 
 

afraid to fall

Jag knner mig oftast utmattad, jag känner mig oftast otroligt hopplös. jag är så rädd att ramla ner och blir som ett skrynkligt russin som ligger i fosterställning och hyperventilerar. Jag är rdd för att aldrig mer få uppleva de jag upplevt och jag är så förbannat arg på mig själv för att jag är så jälva oambitiös. Jag gråter på kvällarna ibland utan andledning. Utan att egentligen veta, så tror jag ändå att de känns som om jag håller på att bli lämnad ensam, som att jag lämnas med så mycket tyngd i mitt hjärta, som jag inte vet vad jag ska göra med. jag känner någon slags press på mig, att jag ska vara duktig, att jag borde kommit någon vart vid de här laget, men de har jag inte. Jag är så rädd för att just han med stort h ska lämna mig, och min kompisar. Jag litar på folk runt omkring mig för mycket och jag bryr mig för mycket om andra som inte bryr sig tillbaka. Jag är rädd för att säga hur jag verkligen känner och när jag väl gör de så känns de ändå likadant efter ett tag igen, jag mår psykist dåligt får vecka till vecka och ibaldn kan jag inte hitta svaren och jag kan inte hitta de jag söker. Jag älskar mig själv men inte alltid de jag gör, jag är rädd. Rädd för att jag kanske kommer att ramla och snubbla över nått som jag inte vill snubbla över.

BITTERFITTA

Jag heter felicia. Jag är 20 år gammal och jag bor fortfarande hemma. Pluggar teater och går i teatergrupp. Jag har aldrig haft ett riktigt jobb. Jag har aldrig riktigt gått runt och frågat efter något heller. Jag har ingen låga. inget driv. Att man alltid ska ha det där förbannade målet i livet. Ibland önskar jag att jag bara fick ambition direkt, att jag bara hade den där magiska lågan: Men den finns inte, allt är medelmåtigt och allt är ibland askul och ibland skittråkigt. Jag har ingen lust att flytta utomlands och jag har ingen lust att söka mig en bra utbildning för tillfället. jag vet inte vad jag vill bli och jag vet inte vart jag ska söka jobb. Jag blir ibland en bitterfitta. Ja ibland önskar jag att jag vore död och ibland så tänker jag att: de är okej med okej, bara jag är lycklig. Jag känner mig som en riktigt slö människa. Ett jobb är inget jag prioriterar. Fan, att jag aldrig lär mig. 
Är jag en ovanlig människa i min ålder, är det bara jag som känner mig såhär vilsen och såhär oambitiös. Nej, de är ju inte de. Men nu börjar paniken komma över att mitt liv inte vill bli som jag tänkt mig. Folk flyttar utomland, har mkt plugg, gör saker de gillar, har flyttat hemifrån. OSV OSV OSV OSV. Jag är glad för att jag har min pojkvän som jag kan typ prata om att man knner sig hopplös ibland. Jag önskade dock ibland att både vi två kunde ha lite mer ambition. AMBITION. JÄVLA FAN VAD JAG HATAR DE ORDET. 
 
 
Just för tillfället så kan jag bara sitta här och lyssna på grannens skrikande barn. 

Utkast: Nov. 18, 2012

Nej, vissa dagar är bara inte så bra. Jag får mig själv att må dåligt. jag tänker på allt som var då, jag är så glad att mitt nu är så mycket bättre. Jag gillar mitt liv och jag älskar mig själv. Jag är en ny människa och mycket har gjort de. Min vänner har ju alltid varit de stora, som jag har lärt mig mycket av. Alla har lärt mig olika saker. Sen så måste jag säga; att bli kär. att bli kär har gjort mig till en fruktansvärt stark människa. Okej, man kan inte vara helt jävla asglad hela tiden men för de mesta är jag glad. Jag mår bra.

Du måste stanna

Låt mig gå
Låt mig försvinna
Ut från denna verklighet
En verklighet som får mig att sluta andas
Släpp mig fri
Låt mig flyga högt
Lever utan hopp, utan andetag
Svävar i min dröm som snart sprängs bort
Dina armar omfamnar mig
Du får inte försvinna, du får inte gå
Du måste stanna

känna

Saker och ting förändras helt inom mig nr jag ibland verkligen tar till mod och säger de jag känner. Varför ska de vara så svårt att verkligen säga något man verkligen verkligen menar, de är svårt. De är så sjukt svårt, jag bubblar över med känslor och jag jag blir ibland rädd. Men nu vågade jag! Jag vågade säga som jag kände och de r otroligt skönt.

Utkast: Sept. 8, 2010

Jag har länge suttit och tänkt på hur jävla mycket tid jag har kvar att leva. Om jag inte typ dör av en sjukdom eller i en olycka. Jag kan bli hundra år om jag är riktigt jävla hälsosam. Men nu är jag 18 år och det ända som faktiskt kommer upp i mitt huvud när jag tänker på det så är det ångest. Jag vill inte bli vuxen eller studerande. Jag vill bara vara barn för all framtid. Jag är kär i barnsliga saker och jag förstår inte hur jag, lilla jag, ska kunna gå ut helt trygg i den stora farliga världen. Vem är jag egentligen? Vem ska jag vända mig till när jag nu ställer mig dessa svåra frågor. Jag kan inte vända mig till någon förutom mig själv. Här sitter jag och vet att visst kan jag fråga dig som läser detta nu! Vad tycker du? Men i slutändan är det bara lilla jag kvar i den stora vågen av frågor. Min lillasyster säger: Varför går du aldrig ut dessa år är åren av ditt liv sen kommer allt bli skit tråkigt. Men hallå. Ska jag leva ut alla dessa år som lycklig och sedan bli otroligt grå. Hur kan det bli så. Jag vill ha kul och känna mig ung även fast jag är 50 bast.

framtidens liv

Jag orkar ibland inte tänka på mitt liv, min framtid, mitt framtida jag. Jag mår bra just nu, men de gnager ibland så fruktansvärt i mig att livet inte kommer vara en dans på rosor. jag måste söka jobb och mer utbildning behövs, jag måste lära mig att ta mer ansvar och att göra någonting åt vissa saker i mitt liv. Jag känner mig efter och otrolig ensam när tristessen kryper sig fram. Jag känner mig dålig. Men varje litet steg jag tar känns som värdens jobbigaste och jag kan känna mig stolt över mig själv bara jag har gått utanför dörren en dag. Har börjat träna och har även försökt att läsa all litteratur som måste läsas. Men jag känner ett stort tomrum inom mig och jag vet inte riktigt vad som fattas.

Utkast: Oct. 26, 2012

De finns för mycket tankar i huvudet nu. jag fick inte rollen jag ville ha dock fick jag mitt andra val och en till roll. Jag töntar upp mig med tankar om allt som rör sig med teatern och allt som rör sig runt i mitt liv. Jag är faktiskt en aning orolig för att jag ska gå in i något slag oros moln som jag gjort förr. Jag är trött och jag känner nästan varje dag att jag håller på att svimma. Har börjat träna simning och jag har försökt att umgås en del med människor jag inte träffar så ofta. Men de spelar absolut ingen jävla roll vad jag gör, eller vem jag är med, för jag kan inte koncentrerar mig på just den stunden. jag tänker på allt som varit och allt som kommer. Jag är rädd för mig själv igen och blir arg för att jag tänker så mycket och när jag skriver de här känner jag bara för att lägga mig ner och gråta. Jag vet inte varför? Jag saknar något som jag redan har. Jag är rädd för att förlorade där fina. De där som inte får förstöras, den där sköna känslan av att bara få ha de så jävla bra. jag är trött på att känna mig hängig och trött, alltid hungrig men aldrig sugen på mat. Proppar i mig skit och negativitet. Ingen kan heller säga att jag jag tänker fel eller att de inte kommer hända något. Jag har helt plötsligt tappat mig själv!

Oct. 25, 2012


favorit i repris

[x] Druckit alkohol [] Rökt vattenpipa [x] Installerat en skrivare [x] Drabbats av minnesluckor [ ] Druckit hembränt [x] Blandat alkohol och medicin [x] Svimmat [ ] Varit otrogen [] Snattat [x] Haft ett one night stand [x] Retats [x] Badat naken [x] Varit beroende av något [x] Slagit någon [x] Fått IG på ett prov [x] Gett pengar till en tiggare/hemlös [x] Bråkat [x] Trängt dig i matkön [x] Åkt sparkcykel [x] Hatat någon [x] Bränt dig på en manet [ ] Hamnat i trubbel med polisen [x] Bitchslapat någon [x] Fått nya vänner [x] Förlorat en eller flera vänner [x] Kastat en snöboll på någon [ ] Skjutit en älgko [x] Citerat ur ett flertal filmer [x] Varit utomlands [ ] Snott något från en privatperson [ ] Fått skäll av rektorn [x] Skolkat [ ] Brutit ett eller flera ben [x] Känt dig som ett oupptäckt geni [x] Varit på en hemmafest [x] Fått kontakt med gamla vänner [xxx] Varit kär [] Dumpat någon [ ] Liftat [ ] Åkt polisbil [x] Papercutat dig [ ] Varit allvarligt sjuk [x] Druckit alkohol på offentlig plats [x] Rökt/Snusat [x] Slagit knytnäven väldigt hårt i en vägg [x] Slagit huvudet hårt i väggen [x] Skurit dig själv av misstag [x] Hetsätit [x] Gjort bort dig offentligt [x] Gjort något du aldrig gjort tidigare [x] Dejtat [x] Däckat [x] Varit på konsert [] Haft bulimi/anorexi [x] Gett ut din msn till en random [x] Druckit alkohol i syfte att dämpa psykisk smärta [ ] Kastat mat/dryck på en arbetslös [ ] Tagit receptbelagd medicin utan att behöva [x] Somnat på allmän plats [x] Spenderat natten på ett sjukhus [] Mobbat någon [ ] Hånglat med någon som har pojkvän/flickvän [x] Druckit så mycket att du spytt [x] Tagit någons oskuld [] Gått bakom någons rygg [] Gett någon oskyldig skulden [ ] Förbannat någon genom häxprocesser [x] Kallat någon slampa/hora [x] Målat på väggen [x] Hotat någon [x] Skrivit blogg [] Varit på festival [x] Skickat vidare kedjesms [x] Bowlat [x] Kallat någon för sär [x] Utövat tungrullning med över 2 personer på samma kväll [x] Gått på bio [x] Varit vaken i mer än 24 timmar [] Ringt från en telefonkiosk [x] Pratat med en helt okänd person [x] Pussat någon av dina vänner [ ] Haft ett jobb [x] Köpt en ny mobil [ ] Tatuerat dig [] Piercat dig [] Färgat ditt hår [ ] Varit i Finland [ ] Flyttat [x] Rest över 100 mil [] Klappat en enhörning [x] Köpt något väldigt dyrt [x] Dansat salsa [ ] Odlat illegala växter i garedroben

Äntligen!

Jag skriver av mig, om saker som jag grubblar över, om saker som gör mig orolig, om saker som får mig att gråta. Igår så sa jag saker som jag menade från botten av mitt hjärta och vi pratade du och jag. På riktigt, inget skitsnack, bara rena ord och jävligt ärligt, jag skakade och jag var orolig i början men i slutet så somnade jag och du ihopkurade och jag var glad. Nu är jag så fruktansvärt glad och nöjd och de känns som att en sten bara har försvunnit från mitt hjärta. Jag grublar och tänker för mycket, för visst stämmer det. "Livet är så underbart, när man är korkad, dum och glad.". Men så är livet och man får leva med det, lära sig att lita på folk och att få mer positiva tankar istllet för dessa grublande grå tankar.

Tankar

Ibland önskar jag att jag kunde glömma allt, att jag kunde ta bort alla tankar från mitt huvud till en liten låda. Lådan skulle ligga under min säng och skräpa och jag skulle sedan bränna upp allt. Tänk om allt hade varit så enkelt, alla tankar i mitt huvud, de finns för mycket skit jag tänker på. Istället för att vara glad och ha de bra, som jag har de ibland, så ligger jag ensam i min säng och tårar rinner ner. Jag tänker på något som inte ens behöver vara stort, de har aldrig hänt. Men jag tänker ändå, tänk om de händer, tänk om jag inte kommer klara de. Ingenting jag skriver, hör eller pratar om har någon mening och jag vill inget annat än skita i att tänka för en stund. Men hur slutar man tänka? Hur slutar man göra sig själv illa? Hur slutar man göra sig själv illa omedvetet?

RSS 2.0