daydreamers

Jag har drog problem, det tycker iallefall mamma!!!

Många säger att jag ser väldigt trött ut hela tiden och det är jag också. Även fast jag skulle sminka mig så skulle jag se lika trött ut. Jag har ingen motivation alls till att plugga och jag blir glad att få G. Jag lever lite som i en dimma. Jag vill inget annat än att bara få vara ledig lite och inte göra så jäkla mycket. Jag har verkligen ingen koll på någonting och jag bara vimmlar runt i någon slags bubbla hela tiden.

Och där satt du i matsalen och pratade med din kompisar och såg att du log ibland. Jag vill inte titta för mycket på dig men jag kunde inte motstå ditt fina smile. Jag blir bara lite bestört varje gång jag ser dit krulliga fina hår och här om dan så hörde jag att du var från libanon. Du bara var där och jag blev så glad när jag såg dig. Även fast du inte ser mig så blir jag glad. JAG KAN SE PÅ DIG I TIMTAL. JAG VILL HA SKOLKATALOGEN NU!!

Jag har inte riktigt gillat förändring i mitt liv. Jag gillar att ha det som det alltid har varit och då om det händer nått som inte ska vara där så blir allt väldigt rubbat. Allt behöver inte vara perfekt. Men stora saker som förendras mår jag ibland väldigt dåligt av. T.ex så gillar jag först inte sommarlovet för jag får lite ångest över att jag inte riktigt har något att göra men sen efter en vecka eller så så löser sig det ganska snabbt. Jag tycker ibland att resa långa sträckor är jobbigt för syket. Ibland så tar detett par dagar innan jag äter normalt beteer mig normalt och allt det där. Jag blir ibland ställd när jag kommer till nya platser. Jag har såklart lättare efter ett tag att anpassa mig själv i situationen men jag tycker verkligen det är en pest att ibland börja en ny kurs, en nya skolan, klass eller att man bara ska träffa otroligt många folk som man inte känner. Jag vill gå lite wild an dcrazy samtidigt som jag bara backar bakåt och sätter mig i ett hörn och pratar med den person jag tycker ser snäll ut. En person som ser ut som om den ser gullig och trevlig och lite rolig ut. Alla framtidsplaner som folk har får mig att tappa andan ibland. Vi pratar om när ,man ska flytta hemifrån, vad man ska göra efter studenten, Vem man kommer vara om 10 år!! osv osv. Jag blir lite fundersam samtidigt som jag bara vill skrika ut till alla; MEN FÖR IN I HELVETE, VI LEVER I NUET INTE SENARE. Vilket också skulle vara fel på min sida att säga för jag lever mer i fantasin.

Jag drömde t.ex. inatt att jag söp mig full med"bert", ni vet bert, stor stark och snygg bert. Vi satt i hans rum och drack vodka och så att vi skulle våga ligga med varandra. Jag trro ärligt talat att vi blev fulla på direkten och jag kommer inte ihåg någonting om vad som hände sen.

Vad är det med mig, jag drömmer om att jag blir full hela tiden. De senaste veckorna har det hänt 10 gånger säker. Hej, vad kan det betyda mån tro.

Och fy fan vad jag vet att andreas weise är grym som artist. Jag svär att han kommer typ komma jävligt långt. Men ikväll har de typ satt alla bra i en grupp vilket suger kuk. blä...

Jag älskar hans röst, man kanske inte hör allt han sjunger och sen så sjunger som satans falskt i en ton men han skrattar bara bort det. Men hela hans röst gör att man blir lite kär.

Ja, jag har börjat äta sushi i stora mängder. Igår åt jag väldigt mycket sushi och jag blev så mätt. Jag är kär i de där bitarna med sjögäs och tonfisk. Jag älskar verkligen känslan av att greppa biten med pinnarna. Det är ju lite trixit men det funkar efter ett tag. Jag vill så gärna llära mig göra sushi men jag tvekar på att det blir lika gått.

Mums jag skulle kunna äta sushi varje dag :D

Jag kan aldrig sluta titta när jag ser bröst. Och speciellt opererade bröst. Det funkar inte, man blir helt paralyserad. Däremot är det ju jävligt jobbigt att det blivit så mycket diskutioner kring bröst, hur de ska se ut o.s.v. Jag är ingen som tycker att storleken har någon betydelse. Hur de ser ut, däremot så gillar jag när mina egna bröst är lite stora. Jag tycker det är bra att det finns skönhetsoperationer men man får se till att de inte blir för många. Alla få känna och tycka hur dom vill om sina bröst, och det kan ingen lägga sig i. Om man tycker att man har jätte stora bröst av naturen så ska man självklart få förminska dom om man t.ex. skäms. Om man har små bröst och vill ha större ska man få göra det. Jag tycker att diskutionen om att du är nöjd som du är ibland går över gränsen. Du måste hitta det du är nöjd med. Någon kan säga att : Nej men varför ska du göra en sån operation eller du är så snygg jag förstår inte varför inte du tycker samma. Ja tycker att du är fin som du är. Det är fint att någon säger det såklart men det är ibland eller nästan alltid att känna sig nöjd med sig själv hela tiden. Jag vill egentligen bara komma fram till att jag älskar bröst, om det är små stora, opereade eller inte. Jag har inget problem med det och alla borde tänka mer och känna efter mer om vad de tycker om sig själva och försöka byga upp sin självkänsla. Det kan ta jätte lång tid och jag tror aldrig man kan vara nöjd 24/7 hela tiden, men du kan försöka hitta bra saker hos dig och försöka komma på knep som gör dig lycklig över den nu är.

Även fast vi inte är helt öppna mot varandra så säger vi väldigt mycket på nätet. Vi som har bloggar, vi kan ge ut hela vårat liv till hela världen, alla kan få ta del av en liten smula av kakan vi lever på. Jag har inte måsga läsare och mycket därför så skriver jag ibland mycket av mina känslor, mycket om det negativa och ibland om det positiva. Det är otroligt intressant attläsa bloggar och speciellt kompisarnas bloggar. Men ibland blir  konversationen: Jag köpte en ny tröja i helgen? Ja, jag såg de på bloggen. Jag har fått ett nytt jobb. Ja, jag såg det på bloggen. Ibland så kan man nästan se på hur någon mår, genom orden de väljer och orden de skriver med. Ja tycker det är skänt att skriva av mig någonstans men ibalnd så funkar inte änns det. Ingenting funkar och då blir man bara ledsen och man blir bara jätte arg och då skriver man i bloggen. Man skriver känslor som helt enkelt finns där men som är osynliga eller så skriver man djupt om vad man känner, tänker och tycker. Frågan är bara är det bra eller dåligt?

En kille som är ny i musikalklassen ser ut som Darin och jag tycker han är jätte söt. Bara så att ni vet det ...

Jag är otoligt trött att jag egentligen bara skulle vilja gå och spva i några dagar. Trötter för tillfället helt enkelt. Projektveckan är här eller det är två dagar då vi ska jobba bara med prodjektet och jag har lite ångest. Det känns så mycket nu och jag hoppas att mycket går som planerat.

Varit på landet och jag har inte sovit ett skit på hela natten. Jag hatar den där tystnaden som inns där ute när man ser ut i mörkret och skogen. Usch det gillas inte alls. Men det var helt okej där ute. Hände inte så mycket men det var trevligt.

Jag vill inte plugga geografi jag känner ändå att jag kan allt hyfsat bra. Jag känner inte alls för skola imorgon och typ håltimme och skit men det är ett måste det finns liksom inte så mycket att göra.....

Väntar på att hyrbilen ska komma utanför dörren. Jag hoppas att det inte kommer regna helatiden
Jag hoppas att jag inte blir för paranoid på kvällen när jag kollar ut i skogen. Jag hoppas bara att det blir trevligt. Är det något bra på tv ikväll?

Jag ska vara ärlig. Jag ska säga det jag tycker nu. Jag hatar att det är val. Jag hatar att jag måste gå och röst och jag hatar att sitta och diskutera samhällsfrågor. Vem bryr sig? Jo, alla bryr sig. Det såklart att det är våran förbannade plikt att rösta men det finns problem. Jag gillar inte politik. Jag blir bara förvirrad. Men det är bara att sätta sig in det. Det är partiet som ska styra vårt land framåt och det är partiet som ska göra vårt samhälle bättre. Alla har olika åsikter och tur är väll det, annars hade världen sett jäkligt grå ut. Jag blir bara otroligt förvirrad och jag har åsikter om saker och ting men vissa frågor är så svåra att ställa sig till. Vad ska jag rösta på. Jag har bestämt mig nu, det är bara det att jag måste bli ännu mer övertygad.

Kanske var båda helt skruvade eller så var det bara inbilning. Jag vet inte riktigt vad jag tyckte eller vad jag ska tänka efter denna film. Jag blir lite galen för egentligen gick ju filmen bara runt i sina egna fotspår som om det aldrig riktigt kom någon vändpunkt. Vändpunkten kom men den blev så tragisk på något vis. Jonas karlsson var underbart bra och ärligt talat jag helt galen i honom. Han är underlig i filmen men på något mysigt sätt som om han verkligen bryr sig om henne. Men han är så konstig samtidigt så att man nästan blir rädd.

Handling: Mona har just flyttat till stan och nytt jobb. På väg hem från jobbet en dag blir hon vittne till ett bestialiskt mord. Hon blir chockad och skakad men någonting väcks också inom henne. Av en slump möter hon mitt i detta Frank och de inleder ett trevande förhållande. Hennes fascination av mordet och mördaren växer till besatthet och när polisen inte tar Monas misstankar på allvar släpper hon allt för att själv hitta mördaren. Jakten leder till en våldsam uppgörelse, inte bara med mördaren utan också med Monas egen moral.

Jag gillade att se den i en nästan tom biosalong med mamma men på något sätt så kryper ett obehag över mig när vänder på mig i stolen. Jag blir så fundersam. Jag ger filmen 3 av 5.

Den som aldrig lider, vet inte vad lycka är
Den som aldrig kämpar vet inte hur det är att lyckas
Den som aldrig gråter kan aldrig skratta
Den som aldrig känt ångest kan aldrig känna
Den riktiga lyckan som man får när den går över

Jag såg the grudge 3 och the cicle igår. Båda är jävligt bra skräckfilmer. Jag satt helt spänd hela tiden. Men ärligt talat så är jag nog ganska van vid det här laget. Var inte så jätte rädd efter filmerna eftersom vi såg almost famous efteråt. Den filmen är ett måste att se. Den är grym.  Kate hudson är otroligt snygg och ung och sen så finnsdet en liten kille som allt handlar om för det mesta och han är så himlla söt. Just för tillfället har jag precis sett A SERIOUS MAN. Ingen höjdare men den var helt okej. Jävligt jobbig och tragisk och lite komiskt upp i alltihopa.

Var på öst asiatiska museet och såg en utställning om ett krig. Det var otroligt intressant. och jag blev lite omtumlad av all historisk fakta som poppade upp. Det var så otroligt många som dog och det var så hemskt alltihopa. Massgraven var på 50 KVADRATKILOMETER. Helt jävla sjukt.

Nu är det söndag och jag är helt jävla död. Jag orkar fan inte göra ett skit...........

Efter ett timtall tittandes på tv och data plus massa film och serier och en middag med farmor och farfar på kuppen så känner jag mig trött och otroligt jävla uttråkad. Om några timmar kommer jullan hem med sina kompisar efter insparken. Jag fick skjus hem av pappa efter den men det är såklart att hon inte vill ha skjus. Hon vill ju gå hem med sina kompisar. Några som jag aldrig träffat sa hej till mig (Fick aldrig någon uppfattning om dom men det verkade snälla) och de satte på hög musik medans jag satte på hörlurarna på högsta och kollade på filmen "fjorton suger". Filmen har jag sett ett antal gånger och jag gillar den mycket. Brodern speciellt.

Jag blir så rädd ibland när jag inte vet var min syster är och jag blir ibland orolig över hur hon mår. Vi är totala motsattser. Hon är en bitchig liten party girl som är social medans jag är mer en snäll filmtittande freak som helst är med några få. Hon är överallt hela tiden och jag gillar mer att ta det lungt. Vi förstår inte varandra. Jag förstår inte hur hon hinner med allt det hon gör och hon förstår inte varför jag gör som jag gör. Vi har inte alls samma typer av kompisar och vi har inte samma typ av stil, attityd eller utseende. Om vi säger att vi är syskon så förstår ingen det. De tror att vi skämtar, "ni är kompisar men inte syskon". Hon ser däremot äldre ut och enligt mig better hon sig äldre än mig också. Mamma tycker att jag är mycket mognare och det kanske jag är, men jag känner mig väldigt långt bort ändå.

Jag tycker oftast att det är sjukt jobbig när min lillasyster har kompisar hemma hos oss för det ärså jäkla högljuda men jag undrar om kanske ändå är lika högljud med mina kompisar som hon är med sina. Det är ju svårt att avgöra.

Ska sova nu och göra mig iordning så att jag somnar innan de hinner hem så kan jag somna i lugn och ro.

Godnatt

Hallå !!!!!!
Varför är den stora tiden här så fort? Varför sitter jag här och jämrar mig? Varför står jag ut med mina innersta styrckor hur i helvete kan någon levande förstå mig? Hur länge ska jag leva till ? Hur länge kan jag vara ung och frisk? Hur länge kan jag vara jag och ingen annan. Jag sitter och funderar och tänker på att just nu så vill jag bara bli lite sådär halvt tonåring igen och bli kär för första gången och inte veta så mycket om någonting. För jag känner att jag missat något på vägen som jag måste plocka upp och ta i lite. Min lillasyster frågar mig: varför går du aldrig ut? Dessa år är de roligaste i ditt liv snart får du det skittråkigt. Men jag vill bara lulla runt, vara lite här och var och bara ta allt som det kommer. Men det funkade kanske förr med inte nu. Nu ska jag ha kul!!!!! Ja oj vad kul jag har nu. Jag känner verkligen inte att utgång var så speciellt men krogen tror jag passar mig bättre. Ta en öl efter skolan en kväll eller bara ha en liten spontan fest på vardagen och sedan bara ha det lite trevligt. Men på helgen kan man bara sitta och ta det lungt och kanske bara hitta på något litet. Vardagen ska man göra till det stora och helgen den lilla. Frdag hela veckan som man säger. Nej, ska jag säga sanninen till dig? Inte änns det känns så lockande. Jag vill helst av allt sitta hemma och dricka te hos någon och sedan sätta på en riktigt skön rulle. Snacka tills solen går up och sedan lägga sig brevid någon man gillar mycket. Inget stort bara va. Inget livat bara lite. Jag älskar verkligen det lilla som blir stort. Jag bli så mycket gladare av att göra saker på vardagen och då färgar man den lite fint med färger istället för att bara deppa i den och täcka den med min gråa dysta jag. Ta det lungt. Det bästa som finns. Bara sitta och meditera skulle nog vara stor grej i vardagen.

Jag ska börja meditera igen!

Finns det någon där ute i den stora världen som kan berätta för mig vad jag egentligen är så förvirrad över. Jag vet aldrig vad jag vill och jag blir så himmla ångestfull över alla dessa otroligt jobbiga beslut. Ibland så vill jag att någon ska planera min framtid. Att någon bara säger till mig vad jag ska göra. Jag orkar inte gå i gymnasiet mer och helst vill jag bara sitta och kolla på film eller gå på bio eller bara sitta på ett fik och prata hela dagarna. För det är det jag gillar. Ibland när klockan går över 03.00 och man känner den där känslan av att jag vet att jag kommer att vara trött imorgon men det spelar ingen roll för jag är glad ändå. Jag är glad för att jag för en gång skull har gjort något som har gjort mig glad, jag kan ha suttit uppe och kollat på någon nostalgi serie eller stannat uppe och pratat med folk jag gillar eller bara varit väldigt lugn. Att jag har kunnat sitta i flera timmar och gjort något utan att titta på en förbannade klockan. Jag väntar bara ut tiden ibland. Väntar tills jag får uppleva något roligare, eller någonting annat. Jag förstår bara inte vad som är mitt problem. Vad är det jag egentligen är rädd över. Jag är rädd för allt. nästan allt som är anorlunda och konstigt och jag vet ingenting längre. JAG HAR FÖR MYCKET I MITT HUVUD MEN JAG GÖR ALDRIG NÅGON RIKTIG HANDLING.

We will rock you ikväll!!! hoppas den blir bra :)))))))))))


Jag är såååååååååååå trött. Jag tror jag har fått järnbrist igen jag dör. Jag är aldrig pigg längre. Jag går omkring i en dvala.

You have one shot in your gun
When do you gonna pull the trigger?

Musikalen idag var grym. Vi gjorde röst övningar och sjöng i grupp och jag blev helt exalterad. Vi slängde oss ut från en stege och de andra stog nedanför och tog emot. Det kittlades i magen och jag blev lite snurrig, jag spännde mig så mycket att jag blev helt varm i kroppen efteråt.

Teatern idag var väldigt bra och spontan. Jag gillar inte alla sånna övningar för att de är så himmla svåra men ibland så bara förstår man och hittar det rätta knycket.

Idag var en förvånadvärt bra dag och jag är helt otroligt exited för imorgon! Gratis biljetter till We will rock you!
Jag tog med mig mamma också. Eftersom jag egentligen skulle ha gått på bio med henne imorgon. Jaja, men vi får gå på bio någon annan dag. Annars så ska jag gå med anjani,kristina och louise. Andra från klassen och skolan ska också komma men eftersom vi hade så mycket biljetter så fick man ta med sig kompisar och anhöriga. Alla ville inte gå och jag var osäker. Men nu är det rätt så många som faktiskt ska gå så det ska bli hur kul som helst.

Jag funderar starkt på att börja skriva något som en bok om någonting men jag orkar aldrig skriv mer än några sidor och det blir det ju ingen bok av.

Nu ska jag öva lite till nästa tordag då vi ska sjunga upp för musikal lärarna. Jag är lite spänd!