daydreamers

Vi skäms för oss själva i gräll när vi inte kan försvara oss själva, medans de andra trycker ner än, vi svamlar bara om strunt.

Vi pratar skit bakom ryggen på folk som gör något "oanständigt" bara för att de vågar, men inte vi, men vi vill.

Vi skäms för att vara människor när vi ser krigen på tv, samtidigt så är vi glada för att vi inte är med och att vi lever, medans andra dör.

Vi skäms för det som är mer, för det vi vill men inte vågar. Vi pratar strunt pågrundav ryckten vi hör, för att de är sant. Men vi vågar inte tro på sanningen. För den gör ont