Jag trodde att alla mina glada dagar bara hade gått

Iväg från mig och mitt stora hjärta som bultade för dig

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen när du hade en tjej

Jag såg dig gå gatan fram med henne och jag önska att de va jag

Även om du gick ifrån mig så trodde jag på kärleken som var kvar

Jag kollar på dig och kommer ihåg alla minnen och glada dar

Allt som vi hoppades, allt som vi drömmde och alla dessa osynliga svar

Vi höll varandra i hand, vi gick brevid varandnn, vi höll hårt om varann

Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag visste att du var en riktig man

Dagarna gick och inget grått moln syntes till fören du krosade allt

Förut så så stog jag och var alldeles varm men nu blev bara väldigt kallt

Jag visse inte vad du hade gjort jag visste inte vad jag skulle göra jag visste inte vad du gjort

Jag ville inte tro på dig, jag ville inte tro på ett enda ord

Jag visste inte vad jag skulle göra och om du någonsin skulle få vara min

Ochjag undrade om jag någonsin skulle få vara din vara din vara din

Nu ska jag kolla åh herre gud om ni inte sett detta pogram så har ni missat världens bästa pogram

Jag önskar verkligen att jag kunde få en liten roll i allefall i en film eller teaterscen. Jag vill inte sitta här och låta det gå i spillo. Jag vet bara inte vilken väg jag ska gå.

Jag försöker förstå om folk verkligen kan fejka sina känslor. Ibland undrar jag om en gapskratt verkligen kan låta onormalt om hon/han verkligen sitter där och gapskrattar, man ser ju vilket skratt som är fejk eller inte, om man inte är en sjukt bra skådis. Om någon gråter, så kan det vara fejk men ibland så ser man att gråten är på riktgit och du ser oftast om personen är ledsen eller bara fejkar det. Om personen verkligen är ledsen så känns gråten mer ihärdig och fejkad gråt låter på ett annat sätt. Om en person är arg,sur eller besviken så ser man det på sjukt många olika sätt. Man kan tillexepelt se det om personen ignorerar, är lite mer tyst än vanligt eller så kan man ju bara se det på kropps språket. Men är känslorna inom sig någonting som kan fejkas. Känslor har ju alla men ingen kan egentligen fejka det på rätt sätt. De går inte för om du känner personen riktigt väl så ser du om känslorna är fejk eller på riktgit. Oftast iallefall...

Eller är jag totalt ute och cycklar?

Nu ska jag möta Anjani på stan efter min långa resa.

puss

Detta är den absolut coolaste öppningen till en serie. Öppnings scenen till true blood, den är så mystisk och hemsk på samma gång

oman, idag klockan 7 går planet, ses om en vekca

Jag har nog aldrig varit så rastlös i hela mitt liv som jag har varit den senaste månaden. Jag kan inte bestämma mig för vad jag vill göra och allt känns bara jätte konstigt. Jag sätter mig ner och skriver och ingeting kommer ut. Jag går ut på en promenad men går sedan tillbaka för att jag helt enkelt inte vill gå dit mer. Sen så är man i skolan hela daganrna och jag kan verkligen inte snappa upp det som kommer och det som skrivs på tavlan eller av det som lärarna säger. Jag är totalt efter och jag är helt i min egen lilla bubbla. Ibland så vill jag bara springa ut och älska det jag gör.

"Att lyckas är när du är så exalterad på morgonen över vad du ska göra , så att du nästan flyger upp ur sängen." - från fame

Jag kan faktiskt inte förstå att jag är 18. Nu får jag dricka lagligt, jag får springa runt och göra vad som helst utan att be om lov, Jag kan bli tagen av polisen och få sitta i fängelse, jag får rösta, jag kan ta körkort, jag kan gifta mig och adoptera barn, jag får gå ut på krogen, skriva under mina egna papper, flytta hemifrån, behöva betala för att gå på musseum, betala för sjukvård, ta hand om mig helt själv och tyvär så räknas jag nu mera som VUXEN. Jag är myndig och får göra va fan jag vill. Om nu mamma och pappa blir trötta på mig så kan de slänga ut mig på gatan. Men det skulle det inte göra. Om jag känner de rätt.

Om två dagar åker jag till OMAN. Jag är lite rädd för flygningen, Jag är faktiskt väldigt skraj. Vill ha solen, men inte flygningen.

Nu ska jag ha en lektion i skolan sen ska jag springa hem och plugga skit psykologi eftersom vi ha prov och kanske dricka yttliggare lite te. Jag kan nog läsa lite i min nya bok och sen är det att bära av igen till statsteatern där jag ska se MEIFISTO. Äntligen får vi se teater igen på teatern. Jag älskar Teater. Efter det så åker jag hem och sover och sen så är det bara en jäkla dag kvar tills OMANRESAN.

BTW så tror pappa att han kan boka en resa till thailand nu. Vi har hittat en reativt billig resa. Vi ska åka med air china till Peking, vi får sedan vänta i peking i 5 timmar och sedan åker vi vidare till bankok där vi stannar i några dagar innan det är dags igen för att flyga till någonstans i Thailand där vi sedan åker buss, bil och båt till en fin ö på SÖDRA SIDAN AV THAILAND. Jag är hemma i thailand. Jag mår spom bäst där. Jag får en känsla av trygghet och kärlek när ja är där. En varm känsla av ödmjukhet.