daydreamers

Snälla lämna mig inte, snälla dö inte, snälla kom till mig, snälla va med mig, snälla krama mig, snälla kyss mig, snälla säg att du älskar mig, snälla be om det.

Jag kommer ihåg 3 saker riktigt klart när jag är full. Och de tre sakerna är:

1: Skicka ett sms till mamma om vart jag sover

2: Lämna inte dina kära utan uppsyn utan att tala med de först

3: Något jäkligt ovissentligt, det pendlar mellan gångerna men alltid är det sånna där ovissentliga saker som inte riktigt är nödvändiga att komma ihåg.

Vackrare film får man leta efter. Jag önskar lite att jag levde på den tiden då ingen teknik fanns då inga telefoner fanns då inga riktiga färdmedel fanns. Ibland så önskar jag att jag fick skriva brev till folk jag älska och sedan vänta på svar. Jag önskar ibland att saker och ting var lika lätt då som det är nu. Att få springa runt i naturen i sin långa klänning och jag önskar att jag fick bli lika kär. Skriva poesi eller måla och rita av människor och miljöer i min omgivning. Jag känner mig sentimental och vill helst bara sätta mig ner och gråta över verkligheten som är så grym. Jag vill inte längre göra saker som folk befaller mig att göra. Jag vill inte plugga eller jobba. Inte heller resa. Jag vill gå långa skogspromenader och dricka te medans jag skriver poesi.

Hej hej hej jag har så tråkigt att jag håller på att spy. Är det varmt idag? Ja, det står på termometern på datorn att det är 63 grader ute?! score... Jag känner mig helt jätte varm. Nja inte riktigt. Det är säkert jätte rott och äckligt ute. Solen skiner iallefall, det är ju bra. Eftersom det är SÅ FINT väder ute idag. Ska jag och mamma gå på bio och se Jane Eyre. Jag är pepp som fan och det kommer nog gå strålande bra. Ja, vad skönt att bara sätta sig i mörkret med en cola light och lite godis. Hoppas den inte är sorlig dock. Orkar inte ritigt gråta. Men den är nog fin och härlig. BTW cola light tycker jag alltid har varit godast. Men många jag har pratat med om det här tycker att "vanlig cola" den är godare och receptet är så mycket bättre. Undrar det? Verkligen? Jag känner skillnaden och jag kan säga att cola light är fett mycket godare. Aja, nu ska jag ut innan bion och gå lite på promenad, det behövs. Annars kommer jag att somna, jag är så lat hela tiden att jag bara somnar överallt nu för tiden. Jätte mysko!

okibye

Jag var på mammas jobb igår och blir nästan sugen på att skaffa barn. Tänk vilken känsla att få hålla i ett litet litet liv. Vilken egoboost. Och kanske får jag vicka där ett tag. Fy vad kul!
Att få vara med barnen fick mig att på hur mycket jag har ändrats och hur mycket starkare som människa jag har blivit.

Hej jag har blivit medlem på monster.se och hur jävla bra gick det. Jag blev fan förvirrad av hela sidan och när jag har skrivit på min profil och lagt in mitt cv i typ 2 timmar så står det i ett hörn. Din profil är fortfarande låg. Jaha, men jag kan ju inte skriva i något mer.  Jag försöker och jag frågar runt men vad mer kan man göra. Det är skitsvårt att skaffa jobb. Imorgon har jag sakt till familjen att jag ska minsan få det fint i klädkammaren och städa upp bland alla olika kläder. Mamma sa att det troligtvis skulle ta hela dagen. Ja! Jag har något att göra imorgon. Jag behöver inte sitta och kolla runt efter halvdåliga serier hela dagen och äta tråkig mat. Jag ska slå på stort och faktiskt köpa något gott till mig själv imorgon.

Något annat jag har tänkt på är detta: I varje liten må bra bok, i varenda lilla så här blir du framgångsrik bok, i varenda liten du kan göra vad du vill bok, i varenda liten alla kan hitta kärleken bok etc etc etc etc så låter det så jävla enkelt att bli något. Det finns så jävla mycket tips och skit som man ska göra och när man gör dessa saker så händer det ingenting. Jag kanske gör de på fel sätt. Alltihop. Men något är fel. Något är fett jävla fuckat med dessa böcker. Jag har fått några av mamma. Rocka fett, så blir du superstudent. och bla bla bla men jag går fan inte på den där smörjan. Kan de inte skriva en bok om sanningen. Jag vet att det är svårt men pröva dessa tips och om de inte funkar hitta på något själv. Gå i terapi va fan. Det är inte fel att nedvärdera sig själv och det är okej att klaga var inte så jävla duktig jämt. snart kommer du dras upp ur skiten. Men när?

Jag känner mig otrolig dålig för att jag inte har något jobb . men jag känner ingen och jag har inga kontakter som kan hjälpa mig. Ingen kan hjälpa mig bara jag. Arbetsförmedlingen, woho. Jag vill inte. Jag vill ingenting. Jag vill inte ens jobba. Jag vill göra något själv men jag vet inte vad det skulle vara. Jag vill veta exakt vad jag vill bli men nu sitter jag här och har ingen anning om va fan jag ska ta mig till.

Jag såg filmen jag saknar dig i lördags. Dåligt manus och ganska dåligt skådespeleri. En fin berättelse och en fin handling. Men de kunde ha gjort så mycket mer utav den så att jag nästan blir förbannad. Vissa skådespelarinsatser var verkligen bedrövliga och ibland så kände jag att jag inte alls kunde gråta. Vissa scener är starka men jag kände inget. Där satt jag med ett hundratal i publiken och alla satt och grät, men inte jag. Varför ska jag gråta. Jag satt nästan och log och det vet jag faktiskt inte varför jag gjorde. Men vissa grejer var gratretligt dåligt och ändå så frågade jag mig själv Varför gråter jag inte? Han som spelade martin var otroligt bra, Hans scener var absolut de bästa.

Musiken i filmen var däremot bra. Han sjunger otroligt bra.

Kom precis hem från att ha varit på bio med mamma. Vi såg Submarine. Måste säga att jag älskar den här speciela stilen på film. Den där då allting är lite melankoliskt humoristiskt och man får sig verkligen en tankeställare om livet. Jag älskar verkligen huvudpersonen Oliver Tate han är så söt. Jag vill bara kyssa honom. Han är så snäll och gullig. Filmens foto är att dö för och ärligt talat så var manuset en riktig höjdare, men ibland störde jag mig lite på karaktärerna. Men på samma sätt så älskade jag dom som dom är. British english är cokså att dö för och jag sitter verkligen och drömmer mig bort. Tänk att få kyssa Oliver Tate. Det är min stora dröm just nu

En liten liten sak glömde jag att säga. Jag är aldrig nöjd. Jag är inte kär. Jag blir kär i en kväll och sen så är känslan borta. Den finns inte där den var igår och den finns inte längre inom mig. Nej, Jag hittar fel och jag spotar och fräser inom mig.

"Det började bra, men sen efter nån dag
Försvann all hans charm och han blekna
Det var inte den första i år
och definitivt inte sista
Det brukar bubbla från start
Med spännande prat
Romantiska möten med kyssar"
Veronika maggio

Jag vill bli kär men vart finns min prins!

I don't wanna hurt you
I don't wanna break you down
I don't want to let you down
I can't look in to your eyes
And say this to you
Because i'm so afraid to see you cry
I don't know what to do
I don't know what to say
I just feel so heartless anyway
But i know that i can't do
Yes i know that i can't do
The I LOVE YOU
Afraid of letting you in
Afraid of your feelings
Afraid of losing myself
Afraid of losing you
But you know that i can't do
The I LOVE YOU

Idag har jag köpt laddare och gått i spöregn. Letat jobb på arbetsförmedlingen och tyckt synd om mig själv. Druckit samanlagt 9 koppar te och jag börjar faktiskt bli sugen på en till.
Jag gick och träffade Agnes idag, det är som terapi. en fin terapi. Jag gillar Agnes så otroligt mycket. Hon och jag kan verkligen sitta och prata om livets stora frågor och sen bara liksom gnälla lite över våra liv. Snart får det fan hända något. Vi gick runt söder ett par timmar och gick sedan hem till hennes kompis nya lya. Vi drack kopp efter kopp med te och lyssnade på musik. Satt och filosoferade och ritade på tidningar och ibland slog det mig att jag är fan gammal. Fast ung. Jag borde födas på nytt. Saker och ting faller på plats, jag blir lugn och jag känner mig patetiskt glad och bra samtidigt som jag känner hur hopplöst livet kan vara. Mitt liv. Ja, herregud, ibland så svävar man bland rosa moln och ibland så faller man rakt ner i marken. Duns säger det och så får man så ont att man börjar gråta och skrika men inget hjälper, man får fan ställa sig på egna ben och sedan försöka flyga upp på något jävla vänster igen. Upp upp och iväg mot den rosa molnenhöjden.

 

Ja, visst är det!
Jag har försökt leta jobb och jag hade faktiskt tänkt att gå  runt på stan och fråga men det regnar så förfärligt att jag inte riktigt kände mig manad. Jag har kollat runt hur mycket som helst på olika sidor och arbetsförmedlingen. Och jag hittar otroligt mycket men otroligt lite som faktiskt intresserar mig. Jag vet att jag helt enkelt får lägga mina önskemål på hyllan. Jag har kollat olika jobb för barnpassning, barnassistent, assisent för funktionshindrade, älderomsorg, fritidspedagog och annat socialt arbete. Men det är många som kräver erfarenhetenjag inte går och bär på. Jobbet ska ju inte vara helt lätt men det behöver ju inte vara så där jättesvårt heller. Jag vill egentligen bara ha något jobb där jag får antingen jobba med människor eller där jag får en uppgift som ska slutföras och när den uppgiften är klar får jag en ny och då jobbar jag anntingen helt ensam eller får hjälp av någon. Men jag vill helst ha ett arbete så fort som möjligt. Men hur tar man sig egentligen till?

Justin chon!!!!!!!!!!! världens finaste och kanske snyggaste asiat!!


hAN ÄR MED I TWILIGHT
ERIK!!!!
HAN ÄR SÅ SNYGG OCH SÅ SÖT.

HAN ÄR FULL PÅ RIKTIGT. HANS FRIEND ÄR SÖT AN MED ^^

MEN BLOPPERSARNA ÄR BÄST

SÅ SÖT

Jag har hoppat av mina studier och söker nu jobb. Jag vill inte jobba och jag vill inte plugga. Jag vill bara bort. Jag vill bort från allt och jag skulle nästan vilja åka helt själv. Bara jag och världen. För jag känner mig så patetisk när jag sitter här en måndagkväll och inte har något att göra. När jag sitter här och är arbetslös och dum. Jag har noll koll på saker och ting och jag har ingen motivation. Och jag tycker så synd om mig själv. Vem fan skulle tro att jag skulle sitta här 19 år gammal och känna mig så förvirrad inför min framtid? Jag vet inte vad jag vill bli. Jag vet inte vem jag vill va. Jag vill bara ha en aktivitet att göra på dagarna och jag vill bara att allt ska vara helt okej. För det är ju helt okej när saker och ting är helt okej. OKEJ. Jag vill så himmla gärna känna det där som så många känner. Suget, det där wowet. Men fan det är ingen sugande känsla i min mage. Jag vill bara bort från allt som har med studier och jobb och vardag som möjligt jag vill bara hitta min jävla väg. Jag vill bli som ny.

Jag vill så gärna skapa mig kontakter. Kontakter som betyder. Nya fräsha fläktar. Jag tycker ibland att det skulle vara kul att få träffa några nya människor. Jag gjorde det i helgen och det var mycket trevligt. Men varför egentligen frågar man inte bara på en gång bara men hallå vi kan ju ses på samma ställe nästa helg för man kan ju liksom bli fest polare eller nått. FY PÅ MIG!!! Jag ska alltid vara den som inte frågar om nummer eller namn men jag säger aldrig nej till nummer eller andras namn. Du kan ha hur mycket gemensamt som helst med vissa och bara klicka helt plötsligt o önska att du nästan hade haft denna människa runt om dig hela ditt liv. Att hon eller han hade varit ditt allt. Men så blir det inte så. Och alltid är det ju så att man vill ha sina närmaste kompisar nära och man vill inte tappa bort dom för någon annan som inte betyder lika mycket, men ibland händer det att man önskar att man varit nära med just den där människan som jag träffade den där kvällen. Jag önskar lite ibland att jag var mer pratglad och att jag faktiskt hade våga mer. Och denna helg var faktiskt lite så jag var nyckter och det var jag glad för för jag brukar inte våga sånna här saker annars men denna kväll lyckades jag. Men jag önskade att jag bara pratade på lite mer att jag inte bara hängde med. att jag bara gjorde det som föll mig in.

Men sen så gillar jag kvällarna då man ändast hittar någon att hångla med och sen säger hej då. Den där killen som man kanske inte riktigt orkar prata med men vill hångla med. Jag gillar att gå rakt på sak. Varför behöver man stå i timmar och prata innan något händer. Kan man inte bara, nemen hej, ska vi hångla? Gud vad skönt!

Jag drömmer mycket konstiga drömma och speciellt nu under sommaren har jag drömt om allt möjligt konstigt. Men någonting som aldrig går ur huvudet är just den här drömmen om att man bara surrar runt överallt och inte hittar någon ro. Jag hoppar från människa till människa och jag ser folk som ser de. De ser att jag inte hittar hem. Jag drömmer även om killar. Killar i allmänhet. Killar jag kramar och killar jag ja helt enkelt gör allt med. I natt drömmde jag att jag själv var en kille. En homosexuellkille som var kär i en annan kille. det var jävligt mysko. Killen jag gillade började slå mig och han sa att han hatar bögar och jag skrek sluta och sen så kramade han mig och jag blev mitt vanliga jag igen. Vi satt i ett badkar och han sa hela tiden till mig att jag var fin och s himmla vacker och jag kramade om honom och kysste honom och sen så sprang han iväg. För helt plötsligt låg vi inte i badet utan på en gata någonstans i förorten och jag skrek att jag ville ha honom till baka men han bara sprang.  

Här om dagen så drömde jag även att jag hade sex med n kille på en toalett någonstans och han ändrade utseende 4 gånger. Jätte märkligt och sen så säger han till mig. du gör bara det här för dig och för att du ska må bra. Men du är ingenting. Och ingen lyssnade på mig. Alla bara hatade mig och jätte många runt mig var sura och jätte fulla. Jag sprang och sprang och sprang men alla hatade mig över allt där jag kom.

Varför springer de.

Förlåt att uppdateringen lika med noll sedan juni. jag har inte haft så mycket att stå i det är mer de att jag inte orkat. Men nu är jag typ lite halvt på banan igen. Det finns saker som har hänt sen sist. Men dessa saker är ja både stora och små. Men ska jag vara ärlig så önskar jag att jag kunnde säga att jag är fett glad och uppåt. Men det ända jag känner är tristess och en jävla massa ångest inför den. Jag har ingen motivation till att plugga, ingen motivation till att ta tag i saker och ingen motivation till att vara bara jätte glad. Det liksom rullar men det går segt. Puttar och puttar men egentligen blir allt bara tyngre. Jag är inte rädd inför framtiden. Men lycklig inför den är jag inte. Jag mår halvt dåligt av den samtidigt som jag vill att nu får det fan bli kallt och mörkt samtidigt som jag önskat att jag hade festat och varit ute ännu mer och träffat människor i sommar än vad jag faktiskt gjorde. jag vill ha tillbaka sommarens ljus samtidigt som jag vill se snöflingor och julgranar. Jag vill ligga och sola på en stran samtidigt som jag vill ligga inne och mysa under tecket och då gärna med någon. Men nej, nu får det fan vara nog.

Och samtidigt som denna röra i mitt huvud så tänker jag, fan man är bara ung en gång i livet. Ska man verkligen känna sig såhär då?