vi är en familj

Musikalen idag var grym. Vi gjorde röst övningar och sjöng i grupp och jag blev helt exalterad. Vi slängde oss ut från en stege och de andra stog nedanför och tog emot. Det kittlades i magen och jag blev lite snurrig, jag spännde mig så mycket att jag blev helt varm i kroppen efteråt.

Teatern idag var väldigt bra och spontan. Jag gillar inte alla sånna övningar för att de är så himmla svåra men ibland så bara förstår man och hittar det rätta knycket.

Idag var en förvånadvärt bra dag och jag är helt otroligt exited för imorgon! Gratis biljetter till We will rock you!
Jag tog med mig mamma också. Eftersom jag egentligen skulle ha gått på bio med henne imorgon. Jaja, men vi får gå på bio någon annan dag. Annars så ska jag gå med anjani,kristina och louise. Andra från klassen och skolan ska också komma men eftersom vi hade så mycket biljetter så fick man ta med sig kompisar och anhöriga. Alla ville inte gå och jag var osäker. Men nu är det rätt så många som faktiskt ska gå så det ska bli hur kul som helst.

Jag funderar starkt på att börja skriva något som en bok om någonting men jag orkar aldrig skriv mer än några sidor och det blir det ju ingen bok av.

Nu ska jag öva lite till nästa tordag då vi ska sjunga upp för musikal lärarna. Jag är lite spänd!

ingen bakisdag för mig idag

Idag var det fika på stan med Louise och Kristina. Jag kände mig gänska trött men samtidigt taggad. Vi fikade och sen gick vi hem till louise och jag lekte med lillen tusse nutt molly (katten) innan vi skulle iväg till in to the grove. Jag dog lite på en kille. Han var så söt så att jag visste inte vad. Alla var så sjukt jävla duktiga och jag önskar att jag också kunnde vara så jävla bra. Baby bang är otroligt söt. Fast idag hette han något annat :P

Nu är jag klar med läxan och tänkte kolla lite på svtplay :P

Här kommer alla känslorna på en och samma gång

Jag vet inte riktgit om klubbandet är min grej jag kom percis hem från en club på kunsholmen, viperroom. Jag känner basen i mig och lite av alcoholen. Vi satt i sofforna och dansade lite på dansgolvet. Men jag fick en konstig känsla i magen och i huvet och ärligt talat så fick jag ångest. Den bubblade upp som om jag skulle spy. Jag blev över hettad av hettan och musiken, blickande lampor, människorna och att jag helt enkelt inte hade något humör. Visst har det varit kul på ett sätt och jag har fått lite mer erfarenhet än vad jag hade tidigare. Kankse var det bara klubben som var fel eller att jag helt enkelt inte var heltaggad.


Problemet med mig är att jag tänker och vill att folk ska komma fram till mig och snacka och att folk ska dansa med mig men när jag väl står där i situationen så blir jag helt förvirrad och ångesten bara väller upp. Jag vill bli av med den och jag vill bara ha bort allt! Allt blir mycket roligare och lättare då. Det såklart att lite ångest och stress har ju alla men min ångest går ju över gränsen.

PUSS

PUSS VAR EN MÄRKLIG FILM MED MÅNGA BRA SKÅDESPELARE OCH MÅNGA KONSTIGA SCENER. DEN VAR BRA MEN SAMTIDIGT SÅ VAR DEN SÅ HOPPLÖS. ALLT LIKSOM BARA HOPPADE OMKRING. VAD VAR DET EGENTLIGEN SOM HÄNDE SEN DET SKULLE JU VARA KUL ATT VETA. JAG GILLADE DEN MEN JAG VILLE MEST IN I FILMEN OCH KOLLA SJÄLV HUR DET VAR ATT VARA DÄR. SKULLE HEMSKT GÄRNA VILJA JOBBA PÅ EN SÅN TEATER OCH JAG BRYR MIG INTE OM HUR MYCKET PENGAR JAG FÅR. BARA JAG ÄR LYCKLIG.

Five days

five days
En serie ni borde se. Den är värd att se. Den är helt otroligt bra :)


KÄR!

Idag när jag satt i matsalen så tänkte jag verkligen på en sak: Jag vill bli kär. Jag kunna känna den där bubblande känslan i magen och vara glad bara man tänker på den personen. Jag saknar lite den där kärleken. När man var liten blev man kär i många. Nu blir man nästan aldrig kär i någon.

Vardagen

NU ÄR VARDAGEN HÄR!

Vilket jäkla påhitt egentligen. Vardag. Den kan vara trevlig ibland men ibland är den bara så hemsk. Usch det är så hemskt att sitta inne i ett klassrum när solen lyser utanför. Man bara ser hur allt liksom blir så mycket finare.

Jag gillar ibland när det blir höst och lite kallare att vardagen blir lite sådär småmysig. Jag gillar mörkret samtidigt som jag hatar det. Mamma tror att jag gillar mörkret för att jag kan gömma mig lättare. Gömma mig lite från livet. Det låter lite hemskt men det är sanningen. Jag använder mörkret som en osynlig mantel.

tom

Efter 2 dagar i skolan så känner jag mig ganska tom. Vad finns det egentligen att säga. Det går liksom lite upp och ner. Jag känner ingen motivation och jag känner ingen känsla för att göra något. Jag är däremot glad att jag inte har lika långa dagar och att det troligtvis kommer att bli lite lungnare i år får vi hoppas. Men skolan i sig är väll inget direkt "HURRA".

Satt idag vid maten och då kom det en tjej f¨rån förra trean och satte sig och den nya tjejen i klassen. AGNES OCH LINNEA. Linnea utropade när hon såg mig. Nemen det är ju du som spelade den där killen som rapade i pjäsen mean girls du var verkligen jätte snygg som kille. Du var verkligen jätte bra.
Jag blev otroligt glad och snart var vi inne i ett samtal med de andra också. Det var trevligt att prata med några som man inte riktigt hade n¨gon anning om vilka de var.

Teatern idag var ganska grundlig och jag kände att de iallefall var en början på en bra och rolig kurs. Men eftersom det var första dan så gjorde vi inget som var sådär jätte stort. Vilket också var ganska skönt. En mjukstart helt enkelt.

Just nu ska jag bara ta det lungt och börja fundera på bilens historia. Vi ska ha det som läxa i kulturhistoria.
Ikväll blir det fångarna på fortet igen :)

Sjuk

Ja vad kan man säga. Har kollat på hemliga prinsar som slutade sitt sista avsnitt riktigt dåligt. satt och snörvlade över en kopp varmt citronvatten och en påse godis från igår och kände mig allmänt otillräcklig när jag såg kärlek splitras i stycken. Att vara prins kan inte vara lätt. REGLER REGLER REGLER.

Jag är sjuk, förkyld, ont i halsen, ont i huvudet, ont i öronen och jävligt konstig kroppstemp. Jag vet inte om jag är varm eller kall.

Jag ska ändå gå på den rolige tillställningen i morgon på lava om dans med dans och massa andra saker som kommer i veckan. Två documentärer om dans ska visas och jag tror att det kommer bli trevligt, men innan vi ska till lava så ska vi ta en fika på cafe 60.

Jag var hos mormor och morfar idag för morfar har fyllt år. Morfar är trött från alla dessa operationer han gått igenom och jag ser bara en tom blick. Ärligt talat så vill han nog inte riktgit vara med längre. Han blir frustrerad och jag förstår honom. tänk att inte kunna prata klart och rent och inte kunna alla ord. Att vara tvungen att nästan bäras vart en han går. Han är trött och blek och smal. Han pratar inte längre och han är inte samma gammla morfar som han var före stroken för ett år sen. Samma dag då michel jackson dog såg jag min morfar bäras ut på bår.

Jag får hoppas på bättre tider för morfar!

some day i will fly away

Jag har bara gått runt en heldag och varit helt tyst. Jag har inte gjort så mycket. Mest varit tyst. Jag ska se till att allt blir bra snart. HAR BOKAT EN NY TID HOS PSYKOLOGEN IALLEFALL. Eller jag har ringt på telfonsvararen!

inget

Varför lär jag mig aldrig av mina misstag. Varför blir det inte bättre. Det känns fan inte bra längre. Jag sitter bara här och önskar saker som ändå aldrig kommer att g¨i uppfyllelse och jag är inte alltaggad på att gå i gymnasiet jag är inte änns taggad för att vara 18. gå på studenfester. Gå på andra fester allt känns så dåligt bara. Jag får ångest bara jag går utanför dörren och det är sant. När jag var på bio igår fick jag t.o.m. ångest. Men vad ska jag göra mer. Jag vill inte mer jag vill inte vara här jag vill bara vara glad. När jag är med någon nu för tiden ¨så känner jag mig så tyst. Jag har inget att säga. Vad ska jag säga. Det finns inget att säga. Jag orkar inte öppna min mun och säga något för det kommer ändå bara ut sörja.

Jag ska inte säga att ingen bryr sig för det såklart folk bryr sig.  Ibland så känns det däremot jobbigt för det känns inte som om jag bryr mig tillräckligt och ibland så får jag en sånn ångest av allt.

Midre bra är väll egentligen att jag skriver det här i bloggen så att hela världen kan läsa det men jag känner mig bättre av det men vem vill läsa det. INTE MÅNGA. Jag har knappt någon som läser min blogg men ändå så skriver jag av mig det djupaste jag har i min hjärna och egentligen så orkar jag inte bry mig.

Jag orkar inget längre och inget är längre kul. Jag är bara ledsen och jag hatar det.


one week to go

Jag var på korsö i helgen och det var trevligt som vanligt. Jag hörde många gånger om och om igen om min ena kusins festande i malta. Min andra kusins historier från peace and love och några från min syster. Jag kom in med någon fråga eller svar men ärligt talat var jag inte den som prata mest men det är jag ju aldrig. Vi åt och solade, badade och åkte båt. Spela kort och läste. Tog det välldigt lungt och bara levde lite soft ett tag.

Nu är Gaithri här och vi planerar vårt projektarbete. Vi ska göra en filmtrailer för skräckfilmen one missed call. Ska blir kul.

Om några timmar så ska vi picknicka med louise,anjani och kristina.


dreamer

Jag drömmer om att bli en superhjälte. Jag drömmer om att bli en actionhjälte. Jag drömmer om att peter pan ska flyga i i mitt rum och ta mig till det land där fe:er finns. Jag drömmer om sagokärlek som aldrig tar slut. Jag drömmer om prinsar och ärligt talat skulle det inte vara coolt att kunna trolla. Eller flyga eller vara osynlig. Men Inget av detta kan bli sanning.


SERIER I SENSOMMAR KVÄLLARNA

CLEO - VILKEN AP BRA SERIE!

GUSTAV SKARSKÅRD ÄR 10 ÅR YNGRE OCH HUR SÖT SOM HELST.






biobiobio

Idag ska jag å på bio och på fredag ska jag på trippelbio med louise.

vi ska se karate kid. Bröderna karlsson och invictus (den vi alla länktat efter):DDDDDDDDDD

din hud

Jag vill känna din hud mot min och jag vill göra det nu
Jag vill bara vara med just dig och ingen annan
Känna på din mjuka hud under mina fingrar

ångestblandad sorg.

Varje dag har jag ångest. Varje gång det händer något nytt får jag ångest. Varje gång ja ska på middag eller en fest får jag ångest. Varje gång jag åker tåg,flyg, buss och bil får jag tankar om att det alltid kan hända något och jag tror ibland att jag ska dö. Varje gång någon pratar om vad man ska göra sen får jag ångest. Varje gång jag ska vara ensam på kvällen blir jag rädd ochfår nästan attacker. Jag får ångest för allt. Psykologen hjälper ibland men inte med allt. Jag måste få bukt på mina problem genom mig själv. Ingen kan trolla bort dom. Jag förstår bara inte hur.
Malta var något som jag absolut inte skulle kunna följa med på, men som jag ville vara med på. Jag hatade mig själv lite i den stunden. Att sitta där så lnklig och veta att jag vill inte ha ångest i ett annat land även fast resan säkerligen skulle bli as bra och helt galet rolig utan min jävla ångest. Jag vill men kan inte. Det går inte.

Hemma

Efter tre långa veckor så är jag hemma från mallorca.

När jag kom hem efter 8 timmar försenin med planet så sov jag och åt sedan lunc med gänget.

Gick sedan på DN-GALAN. Dan var trevlig och jag var glad men trött.

Jag har nu varit på vandring i skåne. Vi gick 7.5 mil på tre dagar. Jag är trött men det var helt okej att vandra. Förutom att jag kände att jag skulle vilja ha lite fler folk med mig på vandringen.

Nu är jag hemma och jag är glad för det. Jag orkar inte göra mycket men jag ska kolla på film. Har saknat att kolla på vissa filmer.







Hej alla barn!

Fy fanken vad varmt det är. Jag får spunk.Men detta är bättre än 20- och snöstorm som det var i vintras. Lille snutteplutt(aka putte familjenskanin)åkte igår till kaninpensionat för smådjur. Jag kommer sakna hans mjuka päls i tre veckor.

Jag och Anjani var på stan idag och fyndade varsit par boyfirendjeans för 50:- på hm och de var baggy. My life was compleat. Fy fan vad jag blev glad. Köpte även 2 nagerlack för 39 spänn på bikbok och ett skärp på hm för 49 kronor. Jag är glad

Imorgon åker jag till mallorca i 3 veckor med familj och en kompis till lillasyster. Jag är glad men spänd. Jag kommer dö av nerver när jag ska åka till flygplatsen.

Jaja nu måste jag verkligen städa mitt rum som ser ut som ett 3:dje världskrig och sen ska jag packa.

tjillivippen

Melankoli

Även fast jag har en familj som älskar mig vänner som älskar mig. Någonstans att bo, kläder, mat och vatten. trygghet, ett land. Kärlek lite överallt, hobbys, skolgång, gratis sjukvård. Ingen sjukdom. Allt är bra.

Men jag känner mig inte hemma. Jag känner mig inte här och nu. Lite vilsen. Lite melankolisk mellanåt. Varför?

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0