daydreamers

Varför lär jag mig aldrig av mina misstag. Varför blir det inte bättre. Det känns fan inte bra längre. Jag sitter bara här och önskar saker som ändå aldrig kommer att g¨i uppfyllelse och jag är inte alltaggad på att gå i gymnasiet jag är inte änns taggad för att vara 18. gå på studenfester. Gå på andra fester allt känns så dåligt bara. Jag får ångest bara jag går utanför dörren och det är sant. När jag var på bio igår fick jag t.o.m. ångest. Men vad ska jag göra mer. Jag vill inte mer jag vill inte vara här jag vill bara vara glad. När jag är med någon nu för tiden ¨så känner jag mig så tyst. Jag har inget att säga. Vad ska jag säga. Det finns inget att säga. Jag orkar inte öppna min mun och säga något för det kommer ändå bara ut sörja.

Jag ska inte säga att ingen bryr sig för det såklart folk bryr sig.  Ibland så känns det däremot jobbigt för det känns inte som om jag bryr mig tillräckligt och ibland så får jag en sånn ångest av allt.

Midre bra är väll egentligen att jag skriver det här i bloggen så att hela världen kan läsa det men jag känner mig bättre av det men vem vill läsa det. INTE MÅNGA. Jag har knappt någon som läser min blogg men ändå så skriver jag av mig det djupaste jag har i min hjärna och egentligen så orkar jag inte bry mig.

Jag orkar inget längre och inget är längre kul. Jag är bara ledsen och jag hatar det.