daydreamers

Varje dag har jag ångest. Varje gång det händer något nytt får jag ångest. Varje gång ja ska på middag eller en fest får jag ångest. Varje gång jag åker tåg,flyg, buss och bil får jag tankar om att det alltid kan hända något och jag tror ibland att jag ska dö. Varje gång någon pratar om vad man ska göra sen får jag ångest. Varje gång jag ska vara ensam på kvällen blir jag rädd ochfår nästan attacker. Jag får ångest för allt. Psykologen hjälper ibland men inte med allt. Jag måste få bukt på mina problem genom mig själv. Ingen kan trolla bort dom. Jag förstår bara inte hur.
Malta var något som jag absolut inte skulle kunna följa med på, men som jag ville vara med på. Jag hatade mig själv lite i den stunden. Att sitta där så lnklig och veta att jag vill inte ha ångest i ett annat land även fast resan säkerligen skulle bli as bra och helt galet rolig utan min jävla ångest. Jag vill men kan inte. Det går inte.