daydreamers

One day
I say one day
You gonna tell me
how it's gonna be.

I know it's gonna take a long time
I say a long time
But how long?

One week or two
One moths or tree
I just want you for free

Just take i deep breth
And long a long walk in the park
You gonna know 
How it's gonna be.
Soon.

I wish for the best
And everyone can fuck the rest

I love you so
So just let me know
How it's gonna be  

Vad kommer all denna dåliga energi ifrån. Arga stunder, ledsna stunder, klago stunder och ALLT DÅLIGT stunder. Jag försöker hitta något kul. Men det går inte alls bra.

Jag verkligen hatar skolan just nu är så jävla trött på den där jävla skiten....

Ibland så känns verkligen drömmen så otroligt långt bort från verkligheten. Man kan aldrig ta på den riktigt, den finns bara där långt långt bort. Varför ska det vara så att min dröm bara inte går att uppfyllas nu, för just nu vill jag bara ha någon att hålla om att få fysisk kärlek med. Att få dela minnen med. Just nu så vill jag bara ha det. Det är det ända jag begär. Att få fysisk kärlek. Ibland så ser man en kille som är så himmla underbar och hela han bara skinner och allt . Han är liksom centrumet av universum. Jag vet inte hur många gånger jag har fått ett sådant moment utan att lyckas hålla drömmen vid liv. Jag vet inte hur många gånger jag har sabbat mina chanser. Om jag änns har haft några? Jag är bara så trött på alla frågor. Så trött på alla människor som ser ut som frågetecken när jag berättar det. Men varför kan inte drömmen bli verklig.? Jag måste hjälpa till på traven men allt kan jag inte göra själv.
Jag är bara så trött på att känna mig sådär ensam.

Jag vill inte vara kvar när hösten kommer jag vill inte vara kvar när vintern kommer jag vill inte vara kvar när våren kommer jag vill inte vara här. Jag vill vara där man inte behöver den här jävla pressen på sig att allt i livet ska vara så jävla bra. Jag vill bara bort. Jag vill inget hellre än att åka iävg långt långt bort och bara slappna av och uppleva något som jag aldrig har upplevt. Jag vill ut i djungeln och titta på djur eller bara åka till en öde ö och sitta på stranden och kolla mot horisonten. känna att man blir riktigt varm och känna den där härligt fuktiga kännslan. Ibland så önskar jag verkligen att jag var med i filmen jag spelar i mitt huvud. Jag skulle villja känna att man måste kämpa för sitt liv jag vill känna kraften av att vilja vara. Jag tycker inte skolan är något man kan kämpa för sitt liv. Vissa saker är onödiga och jag vet jag måste lära mig dom sakerna för att jag ska kunna gå vidare i livet och få en bra utbildning. Men om jag nu gör dom där sakerna så, känns det inget efteråt. Jag tänker bara på att det kommer komma flera saker i utbildningen jag måste lösa som jag senare inte kommer ihåg ändå. Ibland så undrar mamma och pappa vad jag vill göra med mitt liv och vad jag vill bli och hur ska jag komma dit. jag vill inte höra framtiden jag vill inte ha den här jag vill inte. Jag säger hela tiden att jag är rädd för framtiden och att jag inte vill ha den . Varje gång någon börjar prata om framtiden så blir jag så rädd.

Min 18: års dag börjar närma sig med stormsteg men jag vill inte vara 18. Varenda jävles dröm om att bli 18. Men inte jag, jag vill inte vara 18. Jag vill vara yngre, jag vill aldrig växa upp och bli en mogen vuxen. Jag bryr mig inte om att man får gå ut på krogen, Jag bryr mig inte om körkort. Det ända som är bra är att man får bestämma själv. OM ALLT.
Om jag ska berätta sanningen så lyder den så här. Jag är fortfarnde rädd för att stanna ensam hemma på kvällarna. Jag Är fortfarnade rädd för att vara ute sent. Jag är rädd för mörkret och varje gång jag går på stan så har jag full uppsikt över vad som händer. Ibland så länktar jag så mycket efter mamma eller pappa när jag är borta. Ibland så biter jag ihop men ibland så vill jag bara krama dom. Även fast föräldrar kan vara jävligt jobbiga och a pain in the as så kommer man alltid älska mamma och pappa.
Ibland så blir jag så glad över att jag snart ska flytta hemifrån men ibland så blir jag så rädd.

Jag blir så jävla arg på mig själv...

Nu nÄr vuxen livet är så nära så vill jag bara ha allt som jag inte gjort gjort och det som jag någon gång gjort dåligt ogjort. Det känns som om det börjar bli försent snart.

Jag vill bara bort och tänka över vad man vill.
Jag vill förstå meningen med livet och jag vill förstå
andra runt omkring mig. Men ibland så förstår jag mig inte på någon
Jag saknar mycket. Varför ska det vara så här...

breafast at tiffanys var jätte bra jag kan verkligen rekomendera den jag såg den idag när det regnad så jävligt. Sen så slutade det och jag blev inte glad för det. JAG VILLE JU HA DET MYSIGT. Men men

Jag orkar inte plugga även fast det är sjukt mycket vi har....

vi fuskade och läraren kom på oss. Men banan var för svår att fixa

gud vad jag inte är pepp på orienterin imorgon!!!!!!!!!! I LOVE ME ON THIS PIC :D

Ja som jag har skrivit här förut så har jag klagat sjukt mycket här i bloggen. Men jag vet var det kommer ifrån. Jag känner att jag har en välldig emotionel berG och dahl bana inom mig juust nu.  Det senaste veckorna har jag gråtit välldigt mycket. Jag kan liksom gråta för allt. JAG GRTÅTER OM JAG SER NÅTT SORLIGT PÅ TV. jaAG GRÅTER  NÄR JAG HÖR EN BRA LÅT. jAG GRÅTER OM JAG HÖR OM EN LITEN ASKUNGESAGA. ELLER WHATEVER. jag grät till alt de senaste veckorna.Sen så är det ju så att jag grät välldigt mycket för två veckor sen då min morbrors begravning. Han skulle ha fyllt 47 år igår.
Jag gråter till allt bara det är något så gråter jag. Sen blir jag sjukt arg också, jag kan nästan ställa mig och skrika rakt ut jävla fan kuksugar bitchs fittfan"#¤%&==?)/&¤. Ja herre gud min största önskan just nu är att få en boxningsäck som jag kan slå på det är bra att ha när man är arg istället för att slå i väggen eller på någon som råkar vara lite itrriterande.

o.b.s JAG HAR INTE SLAGIT NÅGON NÄR JAG HAR VARIT ARG BARA TYP NÄR JAG VAR MINDRE.....

Nadja kan ta sig i häken. MEN JAJA NU KAN MAN INTE KLAGA PÅ ALLTING I VÖRLDEN. fÖRLÅT FÖR ATT JAG KLAGAR SÅ MYCKET JAG BORDE VARA GLAD OCH UPPMUNTRANDE ISTÄLLET. Förlåt.

Idag var vi på nobelmuseet och bakade tårtor i skolan vi åt även jag bea sanna gaithri och illona i gamla stan efter nobel. Skön och härlig dag. Bästa dan på länge i skolan. Min tårta och ena nnas vannvi var grupper blandat estet 1,2,3 det var lkul alla pratade och hade kul och jag pratde ganska bra jag med.

Nu måste jag göra historian annars dödar hon mig.

På tal om något helt annat s¨å vill jag ändå rekommendera min kompis exchanges student youtubefilm som hon är med i. http://www.youtube.com/watch?v=wAwAM_tC1ts&feature=player_profilepage
Måste ses den är bra och jätte rolig.

Nu ska jag dansa vilt till lokkie lookie

My god man blir så himmla galen av att dansa varför finns det inga jävla ställen i stockholm där man bara kan dansa hiphop och andra stilar med riktigt härlig rythm i. Jag hör enså länge bara tecno. Det kan mann  inte dansa till förutom snobb dansen "vev". Jag vill bara dansa nu ja vill bara höra härliga rythmer i kroppen jag vill ha så hög musik att det rör sig i bröstet på mig för att basen är så hög. Känna basen från mina fötter upp till benen och till hlfterna och magen och bröstet och huvet och ÖRÖNEN och bara bli helt jävla galen. Jag har nog aldrig varit bra på koregrafi men när det gäller höfter så är jag inte så dålig. Jag gillar att bara dansa. Men jag har alltid haft svårt för att dansa för anndra när man ska vissa upp något för då ser man ut som ett jävla fån oc det funkar inte. Jag gillar att släppa loss själv. i mitt rum eller i vardagsrummet när ingen är hemma
Lookië lookie har jag nästan snart lysnat sönder:)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

Plugget går ändå inte in inget går in längre. JAG KAN BARA SAKER JAG ÄR BRA PÅ OCH DET JAG BRINNER FÖR OCH ALLT OCH ALLA JAG ÄLSKAR. RESTEN VILL JAG INTE HA. BORT BORT BORT.

Historian är verkligen inte lätt. Hon är ju totalt galen, jag orkar verkligen inte med hennas lektioner. Dom är bara allmänt trista Hon är så tråkig och jag somnar

Jag har önskat flera gånger att det ska vara regn flera gånger nu att höstens mysiga stunder ska komma och man kan mysa ner sig under teket och skita i allt annat och bara drömma sig bort. Jag verkligen hatar när det är sol och det är jätte kallt ute vissa tycker det är jätte mysigt att gå på isen i hagaparken och känna frosten mot kinderna och när man kommer hem så sitter man där och pratar och somnar sedan för att den kalla luften som tränkt sig in i kroppen. Regn är däremot trevligt. När det öser ner och man är utte och hoppar och kramar folk man gillar. Man kommer hem och tar av sig alla äkligt våta kläder och sedan sätter på sig en mysig hemmadress. Sitter och kollar på en film som är jätte bra och sedan så önskar man lite att livet nu kunnde stanna lite i denna stund. Jag älskar regninga dagar då känns allt lite gladare och det känns till och med lite lite mysigt att gå till skolan och sitta där i klassrummet och höra regnet mot fönstret.

Idag har jag gjort mina läxor klara. Jag är lite stålt. Ska kanske gå till h&m och kolla på några kepsar som jag och kirstina vill ha. Dom var jätte snygga för krisitna vissade mig dom igår. Vi hade jätte trevligt igår. Vi var i täby centrum och kollade på kläder och lite sånt. Sen åt vi lite och sedan gick vi hem til krisitna och lysnade på musik och kollade på ans videosar från bounce och jag fick höra typ värdens skönaste låt. "Lookie lookie" men J-Son. Sjukt bra :)
Vi pratade och hade trevligt. Sen så hade jag en mysig kväll med mamma och pappa. :)

dirty dancing my gad i love :)

Jag kan aldrig glömma den där känslan man fick när man var liten. Den där känslan av lycka, när man var lycklig. Känslan av oro när man blev osams. Vissa dagar då var livet piss då också men det ordnade alltid upp sig och den lättnads känslan var så underbar. Jag vill ha den tillbaka, Jag vill känna mig sådär lätt igen jag vill känna den där "Jag behöver inte bry mig om nästan någonting kännslan". Bara vara allmant barnslig, bara kunna sitta och inte göra någonting som måste ha en betydelse. Jag tycker bara att allt är så stressigt. At man måste ha gjort ditten och datten och man ska ha den grejen och det där sakerna. Men jag orkar inte bry mig ibland. Jag vill bara vara sådär liten och nyfiken. Lika stark och nu när jag tänker tillbaka på tiden som gått så känner jag att varför gjorde jag inte såhär eller sådär istället. Varför var jag tvungen att bry mig om det där kommentarerna som man kunnde få. Jag fattar nu varför det blev som det blev och jag önskar att jag hade insett för 5 eller 6 år sen att jag var tvungen att kämpa. Men alla bara förändras och det känns som om jag är den vanliga gammla jaget som har förändrats men inte sädär att jag inte känner igen mig. Varför kunnde man inte få stanna kvar i en mindre ålder och bara vara där. Jag tänker alltid för mycket på saker och ting och det slutar alltid med att jag får en bra eller en dålig kännsla. Jag kommer ihåg kännslan jag hade i sjuan. Jga kommer ihåg att jag såg flera snygga killar och jag dagdrömmde om dom hela tiden. Jag dansade runt i mitt rum och bara kännde känslan av kärlek. Eller i mellanstadiet då jag såg en kille i klassen som bara var så söt och gullig och jag visste att jag skulle aldrig får vara den tjejen i hans liv. Visst vi var för små för par grejen men ändå jag ville bara kyssa honom på munne och säga att jag tyckte om honom. Jag ville bara få krama honom. På diskon och så så var detaldrig så att jag frågade honom om han ville dansa, jag var så blyg. Jag dansade alltid men "nördarna" eller nån som såg snäll ut. Haha jag vet inte varför men jag gick alltid bara fröm till dom som såg snälla ut ja fattar inte varför nu. Jag vågade inte dansa med någon det första året i mellanstadiet. Jag och min kompis var nya och hon fick alltid killar, redan första dag så fick hon 3 killar på raken hon valde en kille som hon tyckte var snygg men hon brydde sig inte om honom. Jag var alltid den där tjejen som bara stog där och förmedlade medelanden mellan olika killar och henne somm en jävla uggla från harry potter. Jag kommer ihåg när jag började då var det en kille som hete Carl-Johan. Jag kommer ihåg den gången då vi skulle skulle spela upp en pjäs som vi hade kommit på och vi ville att någon skulle filma och han var helt jävkla hysteriskt. Vi måste ha någon som filmar. Och nr jag sa att mamma skulle spela in så blev han så glad att han kramade mig jätte hårt och senan så tog han sina händer mot min kind och bara skrek "Vad bar det är jätte bra. Fan vad bra" eller något i den stiln och jag blev elt varm och röd för jag tyckte typ att han var den snyggaste killen i hela skolan och jag höll på att dö. Det gjorde min dag. Jag saknade den där kärleken man kännde för vissa killar när man var liten nu är det likso het annorlunda på nått sätt. Saknar tiden och samtidigt så skanr jag den men jag vara kvar här. I nuet. Men det finns dagar då jag bara längtar efter att få vara liten igen .

Vilken lång text men jag kännde att jag ville skriva lite

Det är fredag jag har orienterat i skogen varit i skolan och det var ok. kollat på en teater monolog med teatern och den var awsome. Jag vill gå på teaterhögskolan när jag gått ut gymnasiet.  Nu ska jag lägga mig i soffan och dö lite innan jag troligtvis gör jävla fucking engelskan.

slutade tidigt idag maha :DDDDDDD

åkej yogan inställd idag med men imorgon smäller det. Idol ikväll woohoo typ det bästa på skogsmullekanalerna för tillfället

Skogsmullekanalerna är tv.1,2,4, 24, barnkanalen och kunskapskanalen.
Och om du har tur så du också en rysk eller tysk eller någon kristen etta