daydreamers

Ibland så känns verkligen drömmen så otroligt långt bort från verkligheten. Man kan aldrig ta på den riktigt, den finns bara där långt långt bort. Varför ska det vara så att min dröm bara inte går att uppfyllas nu, för just nu vill jag bara ha någon att hålla om att få fysisk kärlek med. Att få dela minnen med. Just nu så vill jag bara ha det. Det är det ända jag begär. Att få fysisk kärlek. Ibland så ser man en kille som är så himmla underbar och hela han bara skinner och allt . Han är liksom centrumet av universum. Jag vet inte hur många gånger jag har fått ett sådant moment utan att lyckas hålla drömmen vid liv. Jag vet inte hur många gånger jag har sabbat mina chanser. Om jag änns har haft några? Jag är bara så trött på alla frågor. Så trött på alla människor som ser ut som frågetecken när jag berättar det. Men varför kan inte drömmen bli verklig.? Jag måste hjälpa till på traven men allt kan jag inte göra själv.
Jag är bara så trött på att känna mig sådär ensam.