Äntligen!

Jag skriver av mig, om saker som jag grubblar över, om saker som gör mig orolig, om saker som får mig att gråta. Igår så sa jag saker som jag menade från botten av mitt hjärta och vi pratade du och jag. På riktigt, inget skitsnack, bara rena ord och jävligt ärligt, jag skakade och jag var orolig i början men i slutet så somnade jag och du ihopkurade och jag var glad. Nu är jag så fruktansvärt glad och nöjd och de känns som att en sten bara har försvunnit från mitt hjärta. Jag grublar och tänker för mycket, för visst stämmer det. "Livet är så underbart, när man är korkad, dum och glad.". Men så är livet och man får leva med det, lära sig att lita på folk och att få mer positiva tankar istllet för dessa grublande grå tankar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0