daydreamers

Dagarna går som nätterna fort, men de finns ingen riktig mening med de jag gör. Livet rullar på och jag är glad, men de fattas nått, det fattas något som får mig leverera, brinna, slita och verkligen vilja. Jag är bra på att lata mig och ännu bättre blir man om man latar sig tillsammans. Men ingenting kan någonsin vara så här. Jag måste snart fatta att jag inte kan leva som jag lever, jag menar då inte att jag är missnöjd med de jag har utan mer att allt behöver ny krydda, Mer saker att göra. Imorgon börjar skolan och dagen efter de så spelar jag teater. de är i alle fall nått. Men är de någon merit att kunna spela teater, vad ska jag göra med den erfarenheten? Att jag gillar att improvisera och att jag gillar att spela roller? Eller att jag gillar att skoja och få testa mina gränser. Tänk om ändå jag kunde använda den känslan jag har inom teatern inom något annat. jag känner mig alltid så trygg och säker i teatermiljön och de är där jag vågar. de är okej att göra bort sig, de är okej att göra fel, de finns inget rätt och inte heller något fel. och de är nog där som jag mår som bäst. Där allt kan tolkas olika och på både bra och dåliga sätt. Där man får tänka på stora frågor samtidigt som man får gilla sig själv lite mer än vanligt. För de r vad teater gör med mig, när jag spelar teater så börjar jag gilla mig själv för att jag mår så bra. jag ger mig själv en egoboost av utan dess like och jag får gåshud av allt de underbara. Teater är som rent syre där jag får andas in och ut i lugn och ro.