daydreamers

Ibland så blir jag så himla ledsen. Idag efter att ha sett filmen Hunger games så blev jag på något sett helt nere. Jag la mig i ett varmt bad och låg under vatnet och lyssnade och sen så bara började jag gråta. Ledsen var jag, jag var arg också, jag kände mig helt jävla verdelös, ful, dum, tjock och helt jävla galen. Det lugnade ner sig, men jag känner mig fortfarande lite nere. Jag har en tenta kvar på 3 sidor. Jag kan såklart klara de men det är jävla jobbigt att veta att jag absolut kommer att få jobba hårt imorgon, får lite dåligt samvete och jag får sånn ångest och stressar som en jag vet inte vad. Det kommer gå bra men jag är så jävla trött på tentor, även fast min kurs är en av de lättaste i hela jävla världen, 4 tentor på 5 månader är fan inte mycket, och de är inte enns stora.

jag vet hur svårt allt kommer att bli nu när jag inte har teatern i sommar. jag vill gå i skolan och lära mig hela tiden, jag vill träffa alla människor i gruppen om och om igen, jag är så jävla glad hela tiden och jag länktar och jag saknar och jag kommer att gråta, kanske inte då men sen. då kommer jag gå hem och sätta mig i ett hörn och gråta en stund och tänka på allt vi har varit med om tillsammans. från början till slut. Jag kommer aldrig glömma den här våren. ALDRIG.

Jag är helt plötsligt kär på riktigt. tror jag, men jag vill inte riktigt släppa taget helt om det säkra, det är bra nu, jag är lycklig.

under de tio dagar jag ej har skrivit här har jag fyllt år och varit ute ganska mycket. haft det sjukt kul med teatern och varit så fantastiskt jävla glad. Varit på skivor och fuckat ur. Jag skriver nog inte så mycket här längre för jag har äntligen blivit lycklig på riktigt.

Jag önskar att jag kunde dricka
en trolldryck och krympa ihop
tills jag blev liten nog för att
få plats i hans skjortficka,
där jag skulle bo hop-
kurad vid hans hjärta
och höra det slå i
takt med mitt
varenda minut
varenda
dag

Att jag inte skrivit så mycket på bloggen för tillfället har haft lite att tänka på.

va på ed sheeran igår det var hur jävla bra som helst!!!!

Har varit på vernissage och det var mycket trevligt . träffade min mormors bror som stälde ut konst och även lite släcktingar och släcktingars kompisar och folk som jag själv aldrig hade träffat förutom typ när jag var nyfödd. nu har jag pluggat och legat i badet en stund och ska nu ta en pause och titta på storebror.

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
alla drömmar jag har glömt.

Du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
hela livet vill jag ge.

För du är där när ingen ser mig
du är där när stormen yr
du är där när natten skrämmer
du är där när dagen gryr
å jag vill alltid ha dig nära
närsom åren läggs till år
ååh att livet vill oss lära 
är att framtiden är vår

Där står du

Det är mycket nu som händer, det är liksom mycket runt om mig som gör mig så glad och såär lite andra grejer som tynger ner det hela. När jag är på teatern får jag sådan energi att jag aldrig vill sluta. Jag mår så bra efteråt att jag vill bara ha mer och mer. Alla där är så otroligt härliga och fina och det här får min själ att må bra. Att få umgås med dom och att vara tillsammans. men ibland märker jag att jag är yngre att jag är den lilla i gruppen, egentligen inte på en negativt sätt utan mer att jag bara är det lilla om man säger så. Det finns mycket färgsprakande energi från alla håll och kanter och jag är så lycklig när jag är där. För då lever jag, jag lever så mycket i nuet och här är jag. Så satans glad att allt har gått så bra. Det är kul att ta en öl med kursarna och det är kul att få träffas utanför. Det är spännande hur öppen man har blivit med alla även fast man knappt har känt dom så värst länge.  Jag känner att det finns något som jag vill ha här, i teatern som får mig att känna mig lugn och trygg, att lita och att känna människor. Jag har nu för en gång skull hittat den perfekta teatergruppen. För alla älskar det alla vill så mycket och alla får energi. Alla är egna och fina mot varandra. det är kul och väldigt lärorikt.

Varför får jag sådan ångest ibland på kvällarna, varför sitter jag och skakar mig död. jag fattar inte grejen med att liksom inte må dåligt men må dåligt för ett tag, hallå, ångest, du är meningslös!!!!!!!!!!!!!

Nu sitter jag här och undrar varför jag gör alla dessa dumma grejer, varför jag tänker så mycket och varför jag helt plötsligt har slutat tro. Jag har en känsla innerst inne som är sann och jag har en känsla som tänker och som vet att jag vet det innerst inne, men det är svårt att få fram. Vissa personer träffar du för en dag och sen så finns dom inte mer, inte i ditt liv och inte i ditt huvud, men vissa människor fastnar förevigt och vissa fastnar för ett tag. Det är svårt att veta om man gör rätt val ibland och det är svårt att veta vad man känner. kärlek trodde jag skulle vara lätt, men kärlek är svårt, det är omtåligt och den kan gå sönder snabbt. Jag känner mig inte kär, men jag vet att på nått sätt så blir jag det förr eller senare. Jag träffa vissa människor och jag ger de en chans att visa vilka dom är för ett tag, men de är inte sig själva. Inte jag heller, eller jag försöker så gott det går men vissa känslor tar över. Blygheten och den där rädslan för att saker och ting nu kan bli komplicerade. Nummret som jag får i handen nästa morgon eller några minuter innan baren stänger kanske jag aldrig ringer, men om jag gör det så kan saker och ting förändras. Jag kan ibland skratta mig lycklig över singellivet samtidigt som jag nästa natt gråter över det. Men varför ska jag satsa på något jag inte vill satsa på och varför ska jag leta när jag känner att det får komma när det kommer. deja dit och dejta hit. Det är en process som är svår ibland. Såklart att folk kan vara de dom är från första början men det tar ändå ett tag att verkligen förstå att de faktiskt är sig själva på riktigt. Ibland tappar jag mig själv och ibland rinner allt ur sanden för det är så det är ibland. Det är lätt så! Att leta efter något men inte veta vad och att sedan ha hittat något man trot vart rätt fast som varit fel, och att sedan låta det rinna ut ur sanden. ingen ringer ingen smsar, ingen frågar om man borde ses. Ibland så fattar man ibland fattar man inte. Jag är inte kär, men jag vill bli. Men leta medvetet är nog ingen ide att göra, men leta omedvetet gör jag nog alltid. långt där bak i sinnet så vill ag hitta min sanna kärlek. Vem vill inte det?

Helt plötsligt så känns det lite mysko allting men jag gillar det och samtidigt så vet jag ingenting. Vad kommer egentligen hända? Det är svårt att veta. Jag känner både jajaja, och nej nej nej och kanske kanske kanske. Våga satsa gör jag ju så vad är felet, svaret kommer jag få imorgon.

OJ :O

just open your eyes, no don't be scared at all.

we'll jump out of aeroplanes and the lakes will break our fall,

no don't make a sound because i'll be with you the whole way down.

and i told you everything.