kärlek

Nu sitter jag här och undrar varför jag gör alla dessa dumma grejer, varför jag tänker så mycket och varför jag helt plötsligt har slutat tro. Jag har en känsla innerst inne som är sann och jag har en känsla som tänker och som vet att jag vet det innerst inne, men det är svårt att få fram. Vissa personer träffar du för en dag och sen så finns dom inte mer, inte i ditt liv och inte i ditt huvud, men vissa människor fastnar förevigt och vissa fastnar för ett tag. Det är svårt att veta om man gör rätt val ibland och det är svårt att veta vad man känner. kärlek trodde jag skulle vara lätt, men kärlek är svårt, det är omtåligt och den kan gå sönder snabbt. Jag känner mig inte kär, men jag vet att på nått sätt så blir jag det förr eller senare. Jag träffa vissa människor och jag ger de en chans att visa vilka dom är för ett tag, men de är inte sig själva. Inte jag heller, eller jag försöker så gott det går men vissa känslor tar över. Blygheten och den där rädslan för att saker och ting nu kan bli komplicerade. Nummret som jag får i handen nästa morgon eller några minuter innan baren stänger kanske jag aldrig ringer, men om jag gör det så kan saker och ting förändras. Jag kan ibland skratta mig lycklig över singellivet samtidigt som jag nästa natt gråter över det. Men varför ska jag satsa på något jag inte vill satsa på och varför ska jag leta när jag känner att det får komma när det kommer. deja dit och dejta hit. Det är en process som är svår ibland. Såklart att folk kan vara de dom är från första början men det tar ändå ett tag att verkligen förstå att de faktiskt är sig själva på riktigt. Ibland tappar jag mig själv och ibland rinner allt ur sanden för det är så det är ibland. Det är lätt så! Att leta efter något men inte veta vad och att sedan ha hittat något man trot vart rätt fast som varit fel, och att sedan låta det rinna ut ur sanden. ingen ringer ingen smsar, ingen frågar om man borde ses. Ibland så fattar man ibland fattar man inte. Jag är inte kär, men jag vill bli. Men leta medvetet är nog ingen ide att göra, men leta omedvetet gör jag nog alltid. långt där bak i sinnet så vill ag hitta min sanna kärlek. Vem vill inte det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0