daydreamers

Aldrig i mitt liv har jag varit såhär ofokuserad på allt, jag mår fan i mig riktigt jävla uselt. Fysiskt! Psykiskt har mycket rett ut sig men det finns saker jag fortfarande fajtas emot. Men jag saknar saker hela tiden och jag hatar hela tiden. Jag har alldeles för mycket hat inom mig nu. Jag är trött på att känna mig så liten och orutinerad. Jag känner mig som en mogen 12 åring och inte som en snart 20 åring. Jag är rädd, jag är vettskrämd! Jag hatar dessa planer om framtiden alla dessa jävla riktningar och alla vägar,stigar och genvägar. Vart ska jag börja vart ska jag ta vägen. Jag har ingen aning och det har inte du heller. Det är inte onormalt och känna sig så här i min ålder men det är frustrerande. Att endast sitta och gråta över sig själv och inte veta vad problemet är. Det ända jag vet är att jag är rädd och att jag är så fruktansvärt besviken på mig själv för att jag än idag skjuter undan mina framtidsplaner och idéer och kanske är det så att jag inte har några heller. Jag har dag ut och dag in tänk och tänkt på vad jag ska göra, vad jag ska bli och vad mitt hjärta och vad min hjärna säger. Men de säger mig ingenting. Inget mer än att jag ska gå dit jag vill och ingen får stoppa mig, men vart. Vart? Var? Med vem? Ensam? Jag är glad om jag blir glad av det jag gör. Jag är nöjd med mycket. Kanske ger detta inlägg endast en svag bild av allt som rör sig i mitt huvud och kanske känner ingen igen sig och kanske så pratar jag bara skit. Frustrerad som fan och helvete vad svårt allt ska vara inom mig. Det är krig och jag har Inge plan på hur bomberna ska falla eller var pistolen ska siktas. Jag kan i träffa mitten och jag kan heller ej droppa bomben. För jag är rädd! Jag är rädd för att jag faktiskt ska börja gå på helt egna ben. Att jag ska klara mig själv. Att jag också ska bli vuxen. Att jag en dag kommer stå ensam! Ensam är ordet, det som smärtar så mycket, Jag har så mycket människor runt mig men ändå så känns det fruktansvärt ensamt hela tiden. Det känns som om alla vet allting och jag vet inte ett skit om någonting. Jag är döttstrött på det! Jag orkar! Ska orka! Jag måste orka! Vad fan händer annars?