daydreamers

Just nu är jag mycket funersam över allt som har med studenten att göra. Jag orkar inte med den. Visst är det jävligt kul att ta studenten, men det jag länktar mest till är ju champagne frullen och självklart flakfärden. Men resten är väll inte så kul. Motagningen kommer bli en pärs. Jag gillar inte när 40 pers står och typ vill veta llt om mina planer, kolla på mig, prata med mig, allt kommer va så jävla skumt och jag kommer nog vara tvungen att någon gång under studenten gå in på toa och gråta en skvätt för jag vet inte hur jag ska reagera. Va fan ska hända sen? Jag är livrädd men samtidigt så är jag så lättad att äntligen få gå ut östra real. Jag kommer sakna något som kanske inte är så vänligt att sakna. Men jag kommer sakna att gå regelbundet till lektioner och att gå upp 8 på morgonen ibland. Bara för att ha någon sysselsättning på dagen på något vis. Sommarlovet är inget sommarlov. Det är arbetslöshet. Men det orkar jag faktiskt inte bry mig om så mycket. Jag är rädd för att söka arbete. Jag är rädd för ett nej och fan vad många nej jag kommer få men fan vad jag kommer att bli glad när jag väl får ett litet fint ja. Jag kommer inte kunna sova och jag kommer vakna med ångestblandadlycka på morgonen den 1 juni. Jag vet inte hur jag kommer att reagera jag vet inte hur kvällen blir och jag vet inte om jag vågar tro att just nu så börjar mitt riktiga liv. Det är så jävla seriöst. De liv som en ansvarstagande vuxen människa.