daydreamers

Nej, jag orkar fan inte tänka på vad som händer med mitt liv. Jag orkar inte skolan och jag orkar fan inte. Jag vill bara leva. Och nu äntligen så har jag hittat ett stadie i livet då saker och ting är rätt så hyfsat. Ibland kommer ångesten för allt men orka bry sig om den nu. Jag är rädd okej!! Men fan jag vill leva. Jag skulle fan kunna gå ut varje dag och dansa galet på klubbarna om man ändå hade råd med det. Men just nu får man hålla hårt i det man har. Åh fan vad jag ärligt talat njuter av att vara lite bakis och jag njuter av att vara lite full och jag njuter av att få träffa nytt folk även fast jag bara pratar några minuter med dom. Jag älskar att få dansa tätt och se folk lite lulliga. Få krama om alla som finns och bara ha lite oro om vad fan jag höll på med. Jag är snart en student i mina lyckligaste stund i livet typ. På onsdag kommer jag gråta skratta och kanske bli så full att jag spyr men jag vill fan fira. Jag vill fan vara här och nu. För en gång skull så befinner jag mig konstant i en tid då jag känner mig nöjd med livet.

Just nu är jag mycket funersam över allt som har med studenten att göra. Jag orkar inte med den. Visst är det jävligt kul att ta studenten, men det jag länktar mest till är ju champagne frullen och självklart flakfärden. Men resten är väll inte så kul. Motagningen kommer bli en pärs. Jag gillar inte när 40 pers står och typ vill veta llt om mina planer, kolla på mig, prata med mig, allt kommer va så jävla skumt och jag kommer nog vara tvungen att någon gång under studenten gå in på toa och gråta en skvätt för jag vet inte hur jag ska reagera. Va fan ska hända sen? Jag är livrädd men samtidigt så är jag så lättad att äntligen få gå ut östra real. Jag kommer sakna något som kanske inte är så vänligt att sakna. Men jag kommer sakna att gå regelbundet till lektioner och att gå upp 8 på morgonen ibland. Bara för att ha någon sysselsättning på dagen på något vis. Sommarlovet är inget sommarlov. Det är arbetslöshet. Men det orkar jag faktiskt inte bry mig om så mycket. Jag är rädd för att söka arbete. Jag är rädd för ett nej och fan vad många nej jag kommer få men fan vad jag kommer att bli glad när jag väl får ett litet fint ja. Jag kommer inte kunna sova och jag kommer vakna med ångestblandadlycka på morgonen den 1 juni. Jag vet inte hur jag kommer att reagera jag vet inte hur kvällen blir och jag vet inte om jag vågar tro att just nu så börjar mitt riktiga liv. Det är så jävla seriöst. De liv som en ansvarstagande vuxen människa.

Norweigan wood igår var mycket bra, sorlig, vacker och mycket intressant. Den var mycket konstig men den var fin. Jag gillade den mycket. Jag älskar filmer som är sådär fint poetiska som målar upp känslor så bra. Japanska skådespelare är mycket bra på att överreagera i känslor och det bara väller ur dom. Ja, men filmen var fin bra och jag fick mycket nya ställningar i huvudet.

Min dröm är att få åka till japan. Jag vet inte när hur eller vart men jag ska åka. Det kanske blir med någon ny. Någon som är lite sådär kär i japan som jag är.

Jag önskar ibland att jag inte var så lat. Jag har verkligen inte någon tendens att vara skolkare eller att jag inte orkar göra läxor i tid men nu har det blivit så att jag gör dom en dag innan de ska in och det är samma med prov. Just nu är ett g till vg- som ett mvg för mig och jag vet inte hur bra det är. Jag tror däremot att allt kommer fixa sig. Jag har faktiskt självdisiplin och jag kommer att klara det. Det är bara så otroligt tråkigt att gå i skolan just nu att jag dör av trisstess hela jävla dagarna.

Jag önskar ibland att jag var född i ett annat land än Sverige och då menar jag länder som t.ex. medelhavet. kanske spanien eller californien på andra sidan jorden. Platser där det är sol och varmt. Californinen skulle vara wonderbart. Jag klarar inte av Sveriges PMS väder jag orkar det inte. Det blir sol och 25 plus ena dagen och sen blir det 7 grader och regn?

Jag önskar ibland at jag gjort saker annorlunda och att jag nu ska sluta att tänka på de sakerna. Men det funkar inte. Just nu är jag i en period då jag ångrar så mycket samtidigt som jag är så glad. Ångesten och lyckan blandas så förfärligt mycket just nu. Man blir helt färdig. Jag tänker fortfarande på hur allting skulle blivit om jag inte hade gjort vissa saker eller om jag hade vågat gör vissa andra.

FY FAN VAD SKÖNT, SISTA LANDET SOM KOM UPP OCH DET VAR DU. SAADE TA OSS TILL VINST ELLER EN HÖGRE PALLPLATS ÄN DE SENASTE ÅREN :D

Varför jag läser bloggar är för att då slipper jag klaga alldeles för mycket. Jag känner liksom något medlidande med bloggarna, jag känner att jag ibland kan känna igen mig i vissa situationer och vissa inlägg. men dessa bloggar är svåra att hitta. Jag älskar Cimons blogg på tv 6. han är så öppen att jag nästan blir kär. Han är bara för cool. och nu menar jag verkligen helt otroligt skön snubbe. Bara för att han bara är. I sin gaska korta men lagom långa blogginlägg med fina men ibland konstiga bilder. Jag känner hans tankar. detta låter helt konstigt i dina ögon och det kanske låter helflummigt men jag älskar det.