daydreamers

Ibland önskade jag att jag inte tänkte så mycket och att jag inte skulle bry mig så om ovisentliga saker.
Men vad är egentligen ovisentligt?
Jag verkligen avskyr mina tankar ibland!
Saker och ting i min hjärna blir bara fel, jag tror så mycket som jag inte vet något om.
Jag hetsar upp mig för saker och tror saker, blir avundsjuk och får en klump i magen.
Varför är det så hela tiden?
Varför kan man inte bara få ha det lite lättare i livet nu när man är så stor.
Det känns nästan som om livet bara blir svårare och svårare och sen kommer det till en punk då allt plötsligt blir lättare.
Men när kommer den punkten om man får fråga?