Nej, fy felicia fy!

Jag tänker inte oroa mig mer, det funkar liksom inte. Jag vet inte ens om det jag oroar mig för finns. Jag är fett rädd, sen typ en vecka tillbaka. Varför ska jag googla saker och ting, varför ska jag tro det värsta. Jag är orolig för en massa saker hela tiden. Det finns alltid saker som som tynger ner mig, alltid något som får mig att må lite sämre än vanligt. Jag gråter ur mig min oro oftast det brukar funka i ungefär någon timme sen är jag fan där igen och så kan man fan inte hålla på. Jag hoppas bara på det bästa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0