daydreamers

Jag har egentligen inte förstått varför alla måste planera och lägga upp planer för framtiden. När du är 12 år så börjar vuxna fråga en om vad man vill bli. Vid 15 årsålder så ska man veta det. Om du t.ex. vill bli lärare i svenska och väljer en samlinje i ettan och sedan ändrar dig, för att du vill bli läkare i trean. Så måste du antingen gå om helt eller läsa upp alla ämnen du missat på konvux. Där hamnar du i en grupp som inte sätts som första prioritet och det kan ta lång tid inanna du får svar. Sen så börjar utbildning efter utbildning. Hittar ett jobb eller inte och flyttar in i ett hus eller lägen het med dig själv, din kompis, syster, parter eller en annan människa. Vad händer sen. Jo, du lever livet. Du gör det som faller dig in och sen kanske du får ångest av att du är för gammal och nu borde du skaffa barn. Jag men tänk om det inte går. NEHE, då tar det flera år till innan du får en bebe. Om du nu börjar planera din framtid vad ska då bli kvar. Är det verkligen roligt att veta. Eller vet du änns vad du vill göra. Idagens samhälle så kan du boka en resa 11 månader innan datumet du vill resa. Du kan planera in saker lång innan. Du sitter redan på måndagen och längtar och planerar helgen, du sitter några veckor innan lov och drömmer dig bort för att du vet attdu har iallefall några skaer inbokade som bara ligger och väntar. Du sitter där och vet lite vad framtidn har att erbjuda, men saker kan gå fel. Saker kan gå rätt. Men bara ett litet sneteg och du är dödens. Elle ska du bara hoppa runt i livet på rosa moln. Det jag försöker komma fram till är att vi planerar alldeles för mycket. Mamma säger att det är bra, för då får man inte lika mycket ångest. Men det spelar ingen roll. Jag får bara ännu mer ångest av att vänta på saker. Jag vill göra saker nu på direkten eller bara det som faller mig in. Men helst villjag bara att allt ska vara som det alltid har varit och jag vet att det aldrig kommer att bli så. Jag vet att saker förendras,människor förändras, du själv förändras, miljöer förändras, platser etc etc. Ibland tycker jag att det är skrämande.