sanningen!

Jag blir alltid nervös, jag kan inte rå för det. Jag får ångest som bara den och sen när man kommer fram så är det ändå helt okej. Men innan när man inte vet om folk är trevliga eller inte. När man inte vet hur det ska bli. Jag försöker bearbetare men det är så svårt. Har alltid tankar och fördomar om folk och platser och jag har alltid ångest över de också, att jag tycker så om saker. Bara jag ser en person kan jag fåen skum bild av personen och om jag har rätt så kommer det vara svårt att ta bot den fördomen om sånna människor. Jag hatar det men det är bara in jävla sanning. som jag bär på hela tiden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0