bort
Nej jag har det verkligen inte lätt just nu eftersom jag totalt har fastnat och jag förstår inte hur man ska skriva en vetenskapligrapport utan att typ dö tusen gånger om. även fast jag faktiskt får gå i skolan som vissa andra inte får. Jag grät igår när jag såg humorgalan - för varenda unge. Jag saknar den där känslan av att känna mig tillräckligt bra och just nu så känner jag mig bara så tom. Jag vill verkligen att livet ska leka sådär fint som det gjorde när man var liten.
Vad händer med värden. Varför måste det ta så långt tid innan man tar någon seriöst, Varför kan inte du och jag vara bästisar första gången vi ses. Varför kan inte jag gå fram till en främling i parken och fråga om den personen vill leka med mig. Det är tyvär inte lika enkelt när man är vuxen. Men jag har fortfrande inte fattat det. Du kan inte göra saker som du fick när du var liten och du får inte alls samma lyckorus. Du har det där vuxna i dig, du ska gilla dessa saker och du ska banne mig göra de också för annars är det ingen mening med allt i livet eller något? Du ska inte vara barn, men vissa vill var barn. Jag vill vara barn. Ibland så njuter jag av att få se barn leka. Jag njuter av att få vara med barn som är 12 år eftersom jag själv ibland kan relatera till de som 12 istället för andra.
Jag ska vara ditten och datten och jag borde göra detta men jag vill istället göra det andra. Men inna det så borde allt vara såhär och du ska sedan göra på detta vis. Jag orkar fan inte göra det där måstena för jag vill inte göra de. Ibland så sitter man där helt mållös för egentligen vare sig man vill eller inte så kommer du snart vara tvungen att flytta från tryggheten och ut i den stora vida världen och det finns då ingen återvändo hem till det du en gång älskat, din barndom är förbi och du får inte tillbaka den. Du ska nu vara vuxen och leva som du, jobba, studera, städa,tvätta, vika tvätt, laga mat.
Jag är lite bortskämd med att få mycket serverat men vissa grejer får jag kämpa som fan för att få. Det suger
Nu finns det ingenting som kan stoppa dig eller mig. Nu ska du helt plötsligt gå bort från det du ibland men ibland inte bort från
Vad händer med värden. Varför måste det ta så långt tid innan man tar någon seriöst, Varför kan inte du och jag vara bästisar första gången vi ses. Varför kan inte jag gå fram till en främling i parken och fråga om den personen vill leka med mig. Det är tyvär inte lika enkelt när man är vuxen. Men jag har fortfrande inte fattat det. Du kan inte göra saker som du fick när du var liten och du får inte alls samma lyckorus. Du har det där vuxna i dig, du ska gilla dessa saker och du ska banne mig göra de också för annars är det ingen mening med allt i livet eller något? Du ska inte vara barn, men vissa vill var barn. Jag vill vara barn. Ibland så njuter jag av att få se barn leka. Jag njuter av att få vara med barn som är 12 år eftersom jag själv ibland kan relatera till de som 12 istället för andra.
Jag ska vara ditten och datten och jag borde göra detta men jag vill istället göra det andra. Men inna det så borde allt vara såhär och du ska sedan göra på detta vis. Jag orkar fan inte göra det där måstena för jag vill inte göra de. Ibland så sitter man där helt mållös för egentligen vare sig man vill eller inte så kommer du snart vara tvungen att flytta från tryggheten och ut i den stora vida världen och det finns då ingen återvändo hem till det du en gång älskat, din barndom är förbi och du får inte tillbaka den. Du ska nu vara vuxen och leva som du, jobba, studera, städa,tvätta, vika tvätt, laga mat.
Jag är lite bortskämd med att få mycket serverat men vissa grejer får jag kämpa som fan för att få. Det suger
Nu finns det ingenting som kan stoppa dig eller mig. Nu ska du helt plötsligt gå bort från det du ibland men ibland inte bort från
Kommentarer
Trackback
