daydreamers

Jag tänkte verkligen på en grej när jag gick från bion idag. Vi mänsikor, vi vill ha så mycket. Vi vill bli så mycket. Vi vill göra så mycket och vi vill se och höra så mycket som möjligt. Vi vill prata om våra fina ideer och komma överens med folk i vår närhet och diskutera alla dessa mål i livet. Men samhället går så fort framåt. Vi vill så mycket på så kort tid. Vi stressar upp på morgonen och vi sover lite. Vi trycker ihop alltihop på samma dag för att det ska bli lättare att göra andra saker nästa dag. Om vi inte har något att göra blir vi rastlösa. Allt måste hänga ihop för annars går allt i kras. Jag är en person som tycker att det viktigaste i livet är att vara nöjd med det livet jag lever. Jag vill bara vara glad och kunna få skratta en vanlig tisdagmorgon i Februari. Även fast jag har tusen prov och läxor och kompisar jag ska hinna med. Jag vill egentligen bara vara. Gör det så mycket om vi inte har något att göra någon dag i veckan? Jag gillar att vara för mig själv. Filosofera, drömma, tänka och bara vara jag. Kunna sitta i en fotölj och bara känna lyckorus av att bara få en tekopp i handen och härlig bok att läsa. Alla vi mäniskor vill så mycket med våra liv men hur ofta sitter vi egentligen ner och tänker efter? Jag gör ofta det. Jag sitter ofta ner och tänker men om jag ska vara ärlig så vill jag helst inte tänka tillbaka hela vägen, hela mitt liv. Ibland så saknar man för mycket. Ibland så blir man så bunden med det förflutna och ibland vet man inte ut eller in. Men du ska inte tänka för mycket på framtiden heller. Det stressar bara upp en tror jag. Jag vill inte göra saker i den takten som många andra lever i. Jag njuter mer av att sitta och kolla på film med en vän eller familj än att stå och dansa på en bardisk. Jag gillar dans, jag gillar musik och att träffa nya människor. Men jag vill helst separear det. Jag gillar mer att träffa en ny person vid en middag eller en liten tillställning eller varför inte mitt på dan en att träffas ute i den vilda natten. Jag är nog ingen person som kommer att vara speciellt vild någon gång i livet. Jag är mer en lay back person. En som bryr sig mycket om att man ska må bra. För hur ska man kunna leva om man inte mår bra psykist eller fysiskt. Jag fattar inte hur vissa personer kan ha sådana hektiska liv och de fatttar inte hur jag inte kan stressa upp mig för en viss sak. Men det de glömmer bort är att jag oroar mig för andra saker som inte de oroar sig för lika myckt som jag. Jag tror att det är viktigt att ha drömmar och filosofier. Jag måste ha tankar och ideer. Vad skulle egentligen samhället vara utan kreaktiva männsikor, som kan tänka i andra banor än bara rakt fram? Livet skulle inte bli lika bra. Världen skulle inte se lika dan ut och för att vi ska kunna utvecklas så måste vi använda våra hjärnor och våran kropp. Vår krektiva vilda sida. Våran kreaktivitet är framtiden. Jag skulle verkligen vilja att det fanns fler männsikor som tänkte efter innan de önskar. Att man måste tänka på det man har. Även fast jag vet att även om man är "helt" nöjd så finns det ändå något som fattas. Oftast. Det viktigaste är kärleken till varandra, respekten och den kreaktiva hjärnan. Vi måste jobba tillsammans. Men kärleken övervinner allt.