Misshandel
Det känns som om du har skurit mitt hjärta mitt itu för jag känner mig heartbroken
Ont i magen för att du boxat mig för många gånger
Det svider på mina kinder för att du slår mig
Jag har skurit mig i armarna och har sår på händerna för att jag mår dåligt av dig.
Jag har ont i mitt bröst och kan inte andas
Jag slår mitt huvud allt för många gånger i väggen för att klandras
Jag har ont i hela kroppen på grund av dig
Du kansk tyckte att det till en början var helt okej
Ingen tror mig, ingen förstår, ingen vet och ingen har sett min hemlighet
Jag vill inte leva i min verklighet
Jag drömmer om en prins som har allt det där som du inte förstår
Du har ingen hjärna och förstår inte hur jag mår
Men vem vill ha en sådan flickia som jag, när det finns så många kvar
Har du sett mig le måste det ha varit en dröm
För i verkligheten är jag ledsen och gömd
Vet du hur jag lever vet du hur mina dagar ser ut
Jag lever i en bubbla av misshandel och det tar inte slut
Jag ber om hjälp men ingen vill ta mig dit jag vill
Jag försöker rymma men när jag gör det så hittar han mig och slår till
Så hårt att jag blöder, skriker och nästan dör
Du förstår inte hur mycket han förstör
Jag antar att livet inte är rättvist för alla och ibland blir alltig svårt
Men hur ska jag kunna sluta tänka på det när han slår mig så hårt
Kom på denna dikt idag när jag lyssnade på Lars winnerbeck
Ont i magen för att du boxat mig för många gånger
Det svider på mina kinder för att du slår mig
Jag har skurit mig i armarna och har sår på händerna för att jag mår dåligt av dig.
Jag har ont i mitt bröst och kan inte andas
Jag slår mitt huvud allt för många gånger i väggen för att klandras
Jag har ont i hela kroppen på grund av dig
Du kansk tyckte att det till en början var helt okej
Ingen tror mig, ingen förstår, ingen vet och ingen har sett min hemlighet
Jag vill inte leva i min verklighet
Jag drömmer om en prins som har allt det där som du inte förstår
Du har ingen hjärna och förstår inte hur jag mår
Men vem vill ha en sådan flickia som jag, när det finns så många kvar
Har du sett mig le måste det ha varit en dröm
För i verkligheten är jag ledsen och gömd
Vet du hur jag lever vet du hur mina dagar ser ut
Jag lever i en bubbla av misshandel och det tar inte slut
Jag ber om hjälp men ingen vill ta mig dit jag vill
Jag försöker rymma men när jag gör det så hittar han mig och slår till
Så hårt att jag blöder, skriker och nästan dör
Du förstår inte hur mycket han förstör
Jag antar att livet inte är rättvist för alla och ibland blir alltig svårt
Men hur ska jag kunna sluta tänka på det när han slår mig så hårt
Kom på denna dikt idag när jag lyssnade på Lars winnerbeck
Kommentarer
Trackback
