daydreamers

Jag är rädd för framtiden just nu. Vad ska jag egentligen ta mig till. Sista sommarlovet är nu här och jag vill inte växa upp. Jag vill leka. Jag vill glida lite fint på ett bananskal men det går inte, man kan inte göra det. Jag måste kämpa, det funkar inte annars. Vart ska jag börja vad ska jag göra. Är det lite onormalt för en 18 åring att hellre kolla på film dag ut i ända en att gå ut på klubb. Jag ska försöka att få lite vuxen poäng. Men det är svårt. Allt bara faller och faller samman och jag vet inte vad jag känner längre. Jag vet vad jag vill men jag vet inte hur jag ska kunna göra det. Vad ska jag ta mig till om jag inte kommer in på det jag vill. Kommer jag få jobb? Nej inte om jag fortsätter så här. Jag har låsats så länge att jag alltid kommer att vara liten och ung. Jag vill vara vuxen men samtidigt lite i den åldern då man inte hade problem och stora fråor att tänka på.

En till greenpeace snubbe kom fram idag. Han lät nästan lite arg när jag sa att jag tyckte att jag behövde ta han om mina egna problem innan jag kan hjälpa världen. Ilandsproblem. Han sa att jag inte direkt var unik i frågan att det var svårt att börja med någonting och att börja ta tag i saker och ting. Det finns för mycket problem och ja blir bara snurrig. "ska du fortsätta ha den teorin varje gång någon organisation går fram till dig" frågade han. Och jag sa ärligt; ja, iallefall nu.
En 50 lapp i månaden är inte mycket, men jag måste veta säkert vart jag står i frågan om miljön oich allt. Jag har inte tänkt på det. Jag filosorefar mer om allt lite ytligt. Men visst miljön skrämmer mig mer nu än någonsin och kanske borde jag göra något åt situationen.

Att bli hjälte över en dag. Hur blir man det? En Guide tack!