daydreamers

Jag känner mig som en fjortis i sina bästa dar ibland. Ibland vill jag se hur mitt liv skulle ha varit om jag var fjortis om jag var en fjortis som strulade och låg runt. En som var osäker på sig själv och spelade bitch. Om jag skulle vara en fjortis som gick med pankaka i ansiktet och urringade kläder, små kort korta kjolar eller bara en big size t- tröja. Om jag var det nu om jag hade varit det. Vad hade det blivit av mig nu. Ibland så önskar jag att jag revolterade tidigt. Men jag känner att jag aldrig har haft en revolterande tånårs ålder. Har aldrig riktigt varit en sådan som har gjort så mycket väsen av mig. Har mest varit blyg,drömsk, osäker och liten. Ängslig tjej som egentligen vill vara en cool tuff tjej som fick den sötaste killen i klassen och som fick stå i mitten. Hon som alla pratade om. Men jag blev alltid klassad som den lilla omogna tjej jag var. Hon som ville gå hem varje gång någon ting höll på att spåra ut, hon som inte vågade säga till och hon som bara stog och kollade på. Jag var glad men ängslig. Jag blev galet glad varje gång en kille som jag gillade kramade mig men jag vågade aldrig fråga. Jag ville så mycket men gjorde ingenting åt saken. Hur mycket har det förändrats. INGENTING. Jag vill i och för sig inte stå i mitten och vara värsta cool och ja ni fattar. Jag vill bara vara glad för den jag är och stå upp för det jag säger, Jag vill veta vem jag gillar och vem JAG är. Jag vill vara glad för det jag har men jag har blivit en negativ grå boll.