daydreamers

Hur ska man kunna leva om dimman man lever i är för tjock. Du ser inget, du vet inget. Du förstår inte och du bryr dig inte. Hur ska du kunna leva i en värld som är så stor. När allt går för fort fram och alla är så engagerade förutom du. Du kan inte slå huvudet i väggen för att slippa. Du kan i skära bort såren och du kan inte dränka dina tankar. Du kommer aldrig komma ut om du inte försöker. Men varför vill vi egentligen inte komma ur dimman vi lever. Varför vill vi inte ut? All den här dimman gör oss trygga. Ingen förstår sig på de som har för många tankar i huvudet eftersom de inte förstår sig på livet. Livets ALLA sidor. De förstår bara vissa sidor men glömmer de smutsiga sidorna. Den sida som alla har i huvudet men vi pratar inte om den. Allt är tabu, det spelar ingen roll vilket ämne man pratar om. Man får bara inte säga vissa saker. De jag tycker är fel, det du tycker är rätt. Eller är det inte så, att alla har rätt utom jag. Det fattas nått. Det kan aldrig bli perfekt och det är det som är livet. För det perfekta har aldrig existerat. Det perfekta är föralltid borta. Normalt finns inte heller och lagom existerar visst bara i Sverige. Det där utanför amarna finns inte heller. Vi är bara ovana vid att livet inte alltid är som man tror att det är. Vi förstår så lite. Ingen vet vad vi männsikor innerst inne känner. Vad vi fruktar, vad i vet, vad vi gillar, vad vi hatar och vad vi älskar.