daydreamers

Jag har börjat tänka väldigt mycket på att jag har det väldigt bra som jag har det. Jag har det bra med en familj som inte har gått i kras för något. Jag har det stadgat här hemma. Men alla har ju det ibland jobbigt. Alla har det ibland så där jätte jobbigt. Alla har det dåligt ibland och bra ibland. Men det jag tänkte på är att jag blir inte slagen jag lever inte med en alkoliserad pappa eller mamma. Jag har inte hamnat i nått bråkgäng och jag har tak över huvudet och mat. Jag blir accepterad för den jag är och blir inte utstöt. Jag blir inte mobbad. Men jag känner mig otroligt ensam ibland och jag är inte alltid glad och lycklig. Och ibland undrar jag varför. Varför kan man ha det så bra men ändå må så dåligt. Att ingenting hjälper.

Såg äntligen de halvt dolda. En serie som fick mig att beröras otroligt mycket. Gå in på youtube och se den om ni ej har sett den. Allting kan inte bli bra. Allting kan inte bli bättre.

En berättelse om de som fick leva och de som inte fick leva. Jonas Gardell är otroligt bra på att förmulera ord till långa vackra meningar. Han har gjort manuset.