daydreamers

Jag är inte rädd. lite orolig, det har pendlat hela dagen och jag får gås hud av att tänka på att jag ligger på en strand om två dagar eller 1 och en halv. Jag är rädd för flyg. Jag tror alltid att jag ska dö eller något annat. Jag vill bara bli av med detta och det är också därför jag åker. För att åka flyg så ofta jag kan. Dåligt för miljön men va fan. Åka tåg till malaysia tar 20 dagar!!!!! Det är inte riktigt vad jag behöver. Jag vill egentligen inte åka ibland. Jag vill inte åka på semester jag vill ibland stanna hemma för att slippa oron men här hemma finns det fler saker jag gruvar mig över. När jag är borta då finns det ofast bara en eller två. Jag länktar hem de två första dagarna och gråter lite. Sen när jag ska åka hem så vill jag inte längre åka. Jag vill stanna och aldrig åka hem. Det är svårt . Men jag blir rädd. Jag vill bara att jag ska vara den normalaste jäveln i världen men det finns det ingen som är och jag vet det. Men jag vill inte vara rädd för något jag vill vara stencool och aldrig gruva mig över det som faktiskt kan hända. Jag vill för fan leva. Jag vill vara fri på riktgit. Leva på gränsen till döden och livet. Jag vill bara vara vild men det är inte jag. Jag kan inte släppa den här gränsen av att jag gruvar mig. Det kan räcka med att gå ut genom dörren och jag oroar mig hela jävla tiden att jag ska halka. Jag ör rädd på kvällen att någon ska hoppa på mig. Och nu när bomb hotet var så trodde jag att alla med lite för mycket packning eller ett mer utlänskt utseende var teroorister som skulle bomba hela jävla stockholm i vädret. Jag blir då rädd för mig själv och tänker för mig själv. Jag ska inte vara sånn. Det är dåligt. Jag blir ingen bättre männsika av att döma på utseende. Men det är inte alltid lätt. Men vad har jag att vara rädd för egentligen. Förra året så trodde jag ärligt talat att den nya istiden skulle komma det trodde jag i år med. och nu med att flygen inte kommer iväg blir det inte bättre av. Jag är nu rädd. Men jag ska klara det här jag ska fan klara allt. För jag är fan as bra.Även fast det lätt ganska töntgit så måste man nog tänka lite på sig själv och klappa sig sjölv för att man gör det iallefall, det man ör rädd för även fast man vet att jag kommer att få ororsmoln i magen.