daydreamers

Ibland så hatar jag när ångesten bara kryper fram och pyser ut massa luft av ångest och oro. Jag tycker att det är så jobbigt när man inte kan få stopp på den för att den bara ligger där och dör aldrig ut. Ibladn om man får stora ångest attacker då går det iallefall över efter ett tag, för kroppen kan inte gå på helspänn. Vad är jag egentligen rädd för. Att jag inte räcker till? Att folk ska börja hata mig istället för älska mig eller är jag bara rädd för att bli ensam. Jag tror att ångestsen alltid kommer att finnas kvar och det är lite läskigt. Alla har vi ångest och ibland så är den till och med bra. Konstigt nog. Det gäller att försöka skärpa sig och vara målmedveten. Hitta sina egna sätt igenom ångesten och den mörka tiden. Men ge upp funkar inte. Då kommer du aldrig upp.