släktträd

Vi försvinner sakta ifrån bilden av vårat släktträd. Vi alla dör, men finns alltid kvar i minnet.
Nu blir det sorgestund ett tag och sedan så går vi vidare, men aldrig glömmer vi
Nu förstår vi hur stor saknaden är, vi förstår hur mycket ett liv är
Vi är alla medvetna om att detta kommer ta tid att läka, men vi kommer så småning om komma över det
Vi har alla våra svåra stunder i livet och i detta nu så har vi som har förlorat dig, det svårt
Det kommer tårar av sorg, vi kramar och pratar varmt, vi skarttar för det var så han ville ha det
Men var du tvungen att dö nu?
Jag och syster, kusin och din son vi alla barn är fortfarande unga
Det var synd att cancern tog dig, det var synd att dom inte upptäkte den i tid.
Dumma dig cancer, dumma dig.
Vi känner alltid enegierna från dig.
Vi vet att din ande finns kvar
Vi saknar dig Vi kommer för evigt älska dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0