my feelings
Ibland så fattar jag inte vad jag gör för fel.
För när jag bröjade då hatade jag det. Gymnasiet.Mamma och pappa sa att det var deras lyckligaste tid i livet men jag känner mig bara ännu mer förvirrad. Jag har tänkt på att sluta många gånger, byta till en helestetisk, börja jobba eller helt enkelt börja om helt, göra mitt egna och bara låta fantasin flöda. Under det senaste året har jag kommit på väldigt mycket om vad som faktiskt stämmer. Varför det gått som det gått , varför jag egentligen, enligt min uppfattning, inte kommit en ända centimeter fram med mitt liv sen mellanstadiet. När jag går i skolan, på gatan, i affärer eller vart som helst så känner jag mig inte säker på vem jag egentligen är och vem jag egentligen vill vara. Har alltid haft en stil som är väldigt osansad och välldigt förvirrande. Enna dagen har jag"rock" stil och enna en lite mer "baggy" stil. Jag har aldrig varit en tjej som velat ha dom där extra tajta jeansen eller dom där fina skorna. Första gången mamma tog på mig ett par jeans var jag 7 år och jag började gråta. Jag hatade det. Har aldrig riktigt gillat kläder med "form". Men när jag har mina andra kläder på mig känner jag mig bara som ett gående lakan. Jag har nog aldrig varit nöjd med mig stil och aldrig riktigt nöjd med det jag gör. Jag önskar alltid att kjag skulle våga mer och att jag för en gång skull skulle våga säga till. Men , Nej det går inte. Jag vågar inte. Men jag vill. Jag har aldrig riktigt velat ändra på saker och ting förändras när det inte blir som"vanligt". Jag önskar mig inte en bra utbildning. Jag önskar mig inte pengar. Jag önskar mig inte kläder. Jag önskar mig upplevelser. Jag vill fly. Jga vill bort. Jag vill skapa från mina ideer och aldrig bossa. Vara som jag är och låta alla andra vara som dom ska vara. Jag har aldrig ångrat att jag har träffat människor jag tycker och tyckt om men jag ångrar vad jag har åstakommit med mitt liv. Jag känner att jag alltid har varit en medelmåtta.
vARFÖR JAG SKRIVER DETTA ÄR FÖR ATT JAG VILL UTTRYCKA MIG SJÄLV. Jag vill inget annat än att skriva av mig. Mina känslor och allt. DET SPELAR INGEN ROLL VART. men det är skönt att skriva och bara skita i vad andra tycker.
För när jag bröjade då hatade jag det. Gymnasiet.Mamma och pappa sa att det var deras lyckligaste tid i livet men jag känner mig bara ännu mer förvirrad. Jag har tänkt på att sluta många gånger, byta till en helestetisk, börja jobba eller helt enkelt börja om helt, göra mitt egna och bara låta fantasin flöda. Under det senaste året har jag kommit på väldigt mycket om vad som faktiskt stämmer. Varför det gått som det gått , varför jag egentligen, enligt min uppfattning, inte kommit en ända centimeter fram med mitt liv sen mellanstadiet. När jag går i skolan, på gatan, i affärer eller vart som helst så känner jag mig inte säker på vem jag egentligen är och vem jag egentligen vill vara. Har alltid haft en stil som är väldigt osansad och välldigt förvirrande. Enna dagen har jag"rock" stil och enna en lite mer "baggy" stil. Jag har aldrig varit en tjej som velat ha dom där extra tajta jeansen eller dom där fina skorna. Första gången mamma tog på mig ett par jeans var jag 7 år och jag började gråta. Jag hatade det. Har aldrig riktigt gillat kläder med "form". Men när jag har mina andra kläder på mig känner jag mig bara som ett gående lakan. Jag har nog aldrig varit nöjd med mig stil och aldrig riktigt nöjd med det jag gör. Jag önskar alltid att kjag skulle våga mer och att jag för en gång skull skulle våga säga till. Men , Nej det går inte. Jag vågar inte. Men jag vill. Jag har aldrig riktigt velat ändra på saker och ting förändras när det inte blir som"vanligt". Jag önskar mig inte en bra utbildning. Jag önskar mig inte pengar. Jag önskar mig inte kläder. Jag önskar mig upplevelser. Jag vill fly. Jga vill bort. Jag vill skapa från mina ideer och aldrig bossa. Vara som jag är och låta alla andra vara som dom ska vara. Jag har aldrig ångrat att jag har träffat människor jag tycker och tyckt om men jag ångrar vad jag har åstakommit med mitt liv. Jag känner att jag alltid har varit en medelmåtta.
vARFÖR JAG SKRIVER DETTA ÄR FÖR ATT JAG VILL UTTRYCKA MIG SJÄLV. Jag vill inget annat än att skriva av mig. Mina känslor och allt. DET SPELAR INGEN ROLL VART. men det är skönt att skriva och bara skita i vad andra tycker.
Kommentarer
Trackback
