daydreamers

Jag har ångest konstant för varenda lite grej. Jag gråter hela tiden och jag orkar inte mer. Dom sa att det är inget kul att vara på psyket nu i jultider. Jag fattar det men jag orkar inte vänta. Jag vil prata med någon som kan hjälpa mig hel, Jag vill prata med någon som kan det där. Jag orkar inte tänka, men det gör jag ändå. Ingenting hjälper längre, varje gång jag blir kramad gråter jag, varenda gångjag ser något sorgligt blir jag ledsen, Varje gång jag blir ensam för en stund så skakar jag febrilt och jag har så jävla mycket ångest för allt möjligt. Från att någon jag älskar råkar illa ut till at jag är livrädd för att världen ska gå under. Jag är sjukt rädd för framtiden och jag önskar så mycket att jag kunnde bli forever 17. Jag vill inte mer, jag vill inte bli orolig bara jag ska gå ut eller bli lämnad ensam hemma i en timme på kvällen. Jag vill inte ha det så här och mamma och pappa försöker göra det bästa dom kan. Försköer göra så att jag fokuserar på annat men efter ett tag så vill jag ändå bara lägga mig ner och gråta. Hatar att jag ska bli så här. Mörkret är lika mörkt ute om inne och överallt. Snön förpestar världen och jag vill inte va här. Jag vill rymma bort från ångesten.